Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 6—14. Turkiet: Konstantinopel, Athos, Thessalonika - 13. När sultanen beder. Affärden från Konstantinopel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRETTONDE KAPITLET.
När sultanen beder. — Affärden från Konstantinopel.
å platsen framför och nedanför moskén tågar det ena
regementet fram och ställer sig upp efter det andra. Det är
både infanteri- och rytteriregementen samt afdelningar ur
flottans folk. Alla se de präktiga ut, föra sig väl och äro
väl klädda. Isynnerhet äro ryttarne ståtliga. En
egendomlighet för mina ögon var, att de alla — med undantag af ett
regemente — buro den röda fezen på hufvudet. Det är en enkel röd
mössa af mjuk filt. Den har ingen skärm, intet bräm. En svart
silkestofs, som är fäst midt ofvanpå, faller ned på ena sidan. Denna
fez bäres af alla män i de turkiska länderna, höga och låga, fattiga
och rika, militärer och civila. Och den bäres både ute och inne,
äfven i de finaste sällskap. Man tager den icke heller af vid
helsningar, huru hög den person än må vara, som man helsar på. När
jag vid här ifrågavarande tillfälle såg de högsta militärer bära den,
kunde jag icke undgå att tänka på våra egna högre militärers
opraktiska plymhattar.
Men nu äro de uppställda, flere tusen man och en lysande rad
af guldbroderade, stjernprydda, högre och lägre officerare. Det var
det ståtligaste militärskådespel, jag någonsin sett. Och det visade
med en tydlighet, som äfven en icke-fackman kunde förstå, att den
turkiska armén numera icke är att leka med. Turkiet har allmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
