Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 15—17. Grekland: Athen och Korint - 16. I Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 118
SEXTONDE KAPITLET.
Dessa två sekter af filosofer lågo naturligtvis förut i hätska strider
med hvarandra, men nu fingo de en punkt, mot hvilken de
gemensamt kunde rikta sina anfall. Och så blef det ständiga
sammandrabbningar. Tänker man nu på österländingarnes lifliga och häftiga
natur, så kan man lätt förstå, att dessa sammandrabbningar skedde med
hög röst och under lifliga åtbörder, hvilket vållade, att en hel mängd
annat folk samlade sig omkring dem, lättingar, dagdrifvare, affärsmän
o. s. v., hvilka å sin sida genom skratt och rop och åtbörder gåfvo
sina känslor luft. Det har visserligen fordrats en af Guds ande
be-herskad apostel för att kunna reda sig och hålla ut i denna röra.
Men Paulus var just den rätte mannen. Han var van att disputera.
Han hade ett skarpt hufvud och var säkerligen icke utan kunskap i
de grekiska filosofernas olika läror. Lukas berättar, att somliga sade:
»Hvad skulle väl denna kråka vilja säga?» Grekerna benämnde en
pratmakare ofta med glåpordet kråka. Men andra tillade: »Han tyckes
förkunna främmande gudar». Och så fattade de i honom. De grepo
i hans mantel, i hans händer och armar och förde honom upp på
Areopagen och sade: »Kunna vi få veta, hvad det är för en ny lära,
du talar? Ty främmande ting för du in i våra öron. Vi vilja alltså
veta, hvad detta vill vara.» Detta sade de icke egentligen af begär
att få veta sanningen utan af nyfikenhet, ty, såsom Lukas berättar,
alla athenare och de främlingar, som uppehöllo sig i Athen, »gåfvo
sig icke tid till någonting annat än att säga eller höra något nyare»,
d. v. s. för hvar gång de fingo höra något nytt, ville de höra något,
som var ändå nyare. Då ställde sig aposteln Paulus midt på
Areopagen för att kunna höras så vidt omkring som möjligt. Han var
frimodig i sin tro och han visste, hvad han hade att säga.
Jag nämde, att vi, Rosendahl och jag, der uppe på Areopagen
läste apostelns tal, som Lukas refererat i Apg. 17, och jag kände
mig verkligen en smula predikosjuk. Jag önskade lifligt, att jag hade
haft omkring mig en skara menniskor, för hvilka jag vid detta
tillfälle fått predika samma evangelium som Paulus.
Apostelns tal till athenarne är i många afseenden mycket
märkvärdigt. Först och främst säger han: »I athenska män, jag ser, att I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
