Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 15—17. Grekland: Athen och Korint - 16. I Athen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAULI TAL PÅ AREOPAGEN.
119
uti allt ären synnerligen benägna för gudsdyrkan». Märk, huru väl
han väljer sina ord. Midt i den hedniska, vidskepliga afgudatjensten
ser han en folkets benägenhet för gudsdyrkan, och det är det första
han framhåller. Han erkänner öppet det goda, som han kan finna
hos dem. Sedan berättar han, att han gått omkring och noga
betraktat deras helgedomar. Under sina vandringar, tillägger han,
hade han träffat på ett altare, på hvilket stod skrifvet: »Åt okänd
Gud». Och vid detta knyter han sin predikan. »Den Gud, som I
dyr-ken, utan att känna honom, den förkunnar jag eder.» Djupare andar
bland grekerna hade insett, att de gudar, som folket dyrkade, voro
idel fåfängliga gudar, samt att bakom eller öfver dem fanns en Gud,
:som visserligen ingen kände, men som de ändå ville göra till
föremål för sin dyrkan. I en urgammal grekisk saga säges ock, att Zeus,
den högste bland grekernas gudomligheter, en gång skall störtas från
sin tron af en gud, som är mäktigare än han. Äfven våra gamla
hedniska förfäder talade om en okänd gud, hvars namn ingen kunde
nämna, och som skulle blifva rådande, när hela den verld af gudar,
som de dyrkade, hade gått under i den s. k. Ragnarök.
Om man antager, att det nämda altaret var af detta slag, så kan
man lätt förstå Pauli ord. Den öfver alla hedniska gudar
upphöjde Guden, som de icke kände, men hvars tillvaro de anade, var
just den Gud, som han nu förkunnade. »Den Gud, som har gjort
verlden och allt, hvad som är i henne, denne som är herre öfver
himmel och jord», han är den okände guden. »Han bor icke i tempel,
som äro gjorda med händer» — och dervid pekade nog Paulus på
Parthenon — ej heller tjenas han af menniskohänder, behöfvande
något, då han sjelf åt alla gifver lif och andedrägt och allt. Han
har gjort hela menniskoslägtet af ett blod till att bo öfver jordens
hela yta, sedan han faststält bestämda tider och gränser för deras
boende, på det att de måtte söka Gud, om de till äfventyrs kunde
få tag på honom och finna honom, ehuru han icke är långt borta
från hvar och en af oss. I honom lefva vi och röra oss och äro
till, såsom ock några af edra skalder hafva sagt: ty hans slägte vi
äro» o. s. v. Så nära är han oss, vill Paulus säga, att vårt lif, vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
