Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 15—17. Grekland: Athen och Korint - 17. Till Korint
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I 126 SEXTONDE KAPITLET.
som ville hafva penningar af oss, och de voro till den grad envisa,
att jag aldrig förr sett någonting dylikt. Vi körde bort dem flere
gånger och hotade dem, men det gick alldeles så, som när man jagat
bort fäflugor: inom ett ögonblick voro de tillbaka igen. När jag på
svenska ropade till dem: »gå!», så skrattade de och ropade: »gå»!
Till slut måste vi finna oss i att hafva dem omkring oss utan att
låtsa se dem. Från tempelruinen gingo vi upp på det s. k.
Akro-korint, Korints gamla borg. Det var en förfärligt mödosam vandring
att komma dit upp. Bergets höjd är nämligen 575 meter. Vi hade
väl kunnat hyra oss åsnor för att rida dit upp, men på litet afstånd
såg det icke så farligt ut, och derför föredrogo vi att vara åsnor sjelfva.
Men det fingo vi ångra. Jag höll alldeles på att uppgifvas under vägen,
allrahelst som hettan gick upp till några och trettio grader.
Toppen af berget är omgifven af en fästningsmur.’ Denna härstammar
ifrån medeltiden. Några gamla obrukbara kanoner från den tiden
ligga ännu kvar på vallarna deruppe.
Endast på vestra sidan är det möjligt att komma dit upp, och
der är muren tredubbel. På högsta toppen finnas rester af ett
turkiskt bönehus och litet vester derom några större stenblock, som förut
tillhört Afrodites helgedom. Afrodite eller Venus, såsom romarne kallade
henne, var den sinliga kärlekens gudinna. Hon var det förnämsta
föremålet för korintiernas dyrkan. Hennes tempel på Akrokorint
skall hafva varit ytterst ståtligt. Med gudstjensten voro förenade
de vildaste utsväfningar. I templet voro nämligen anställda icke
mindre än 1,000 unga qvinnor, som prisgåfvo sig åt hvilken man som
helst mot erläggande af en gåfva till templet. Och det ansågs såsom
en gudstjenst! Äfven furstar läto sina döttrar på sådant sätt offra sin
kyskhet åt gudinnan.
Man kan icke undra på, att sedeslösheten var så förskräcklig, som
den var i Korint, när man betraktade otukten på sådant sätt. Icke
är det heller underligt, att Guds dom ändtligen måste träffa staden.
Samma dom går förr eller senare öfver städer och stater, inom hvilka
otuktslasten tager öfverhand. Statens grundval är familjen.
Otukts-lasten är familjens upplösning. Och lika omöjligt som det är, att ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
