Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Från Smyrna. Patmos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på ångbåten. —
amerikansk missionär.
i49
kom, bäddades däcket ordentligt fullt, och passagerarne inrättade
det åt sig så bekvämt, som man någonsin kunde önska. Detta är
vanligt i österlandet, och vi sågo det på alla ångbåtar, på hvilka vi
reste der. En särskild afdelning af däcket var reserverad för de
muhammedanska kvinnorna. Den var afstängd genom ett förhänge.
Kvinnorna voro så många, att de alldeles fyllde platsen. Alla voro
de beslöjade. Ingen enda af dem visade sig under hela resan framme
på däck bland de manliga passagerarne.
Det gjorde ett vemodigt intryck att se denna bild af den
muhammedanska kvinnans förnedring. Kristendomen ensam sätter kvinnan
på hennes rätta plats såsom till personen likställd med mannen, till
kallelsen honom underordnad. Hvarje försök att rubba denna
ordning, vare sig genom att sänka henne under eller att höja henne
öfver sin naturliga plats, skall förr eller senare skada henne och genom
henne samhället. Guds ordning kan man aldrig ohämnadt rubba,
om man än gör det i den bästa afsigt.
Följande dag var söndag. Det var den 30 sept., en herrlig
dag, vackert väder, varmt och lugnt. Jag kände mig mycket fri och
ledig. »Här vet ingen», tänkte jag, »hvad vi äro för folk, ingen
frågar efter, hvarifrån vi komma, eller hvart vi fara.» Det är verkligen
en hvila att ibland komma till ett ställe, der man är af ingen känd.
Och så vandrade vi med hurtiga steg fram och tillbaka på däcket.
Men det varade endast en kort stund. En af passagerarne vände
sig till mig och sade på engelska: »Är ni d:r Waldenström?»
Jag blef högst förbluffad. Jag frågade genast tillbaka, hvem han
var, och huru han kunde känna mig. Då berättade han, att han var
en amerikansk missionär, hade under den senaste tiden varit i
Erzerum, men var nu på väg till Marasch för att blifva lärare der vid ett
amerikanskt seminarium. År 1889, då jag var i Amerika, var han
student vid Yales college i New-Haven, Conn. Han var visserligen
icke hemma i Yale, när jag var der, men han hade sett mitt
porträtt och kände igen mig på det.
Han hade hustru och tvenne små barn med sig. Det stod icke
på, innan vi voro så bekanta, som om vi hade känt hvarandra i flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
