Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 21. Alexandrette. Antiokia. Bejrut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bejrut. ■—- konsul löytved.
163
fingo hålla på en stund, så gingo deras anspråk ned betydligt. Vi
bestämde oss för en arab, som såg mycket hygglig ut. Han var klädd
i siden från topp till tå och begärde icke mer än en franc. När vi
kommo i land, måste vi naturligtvis tullbehandlas, och det gick lätt.
Utkomna från tullen blefvo vi omringade af en mängd folk, som ville
språka med oss, bära våra saker, bjuda ut hotell o. s. v., och alla
-ville de hafva betaldt. Om de blott tittade på våra saker eller lade
händerna på dem, så tycktes de anse det vara tillräcklig anledning
att begära drickspengar. Vi hade redan förut bestämt oss för att
taga in på ett tyskt hotell, dit vi ock direkt läto föra oss. Det var
■ett mycket enkelt men snyggt och ordentligt ställe. Priset var billigt,
6 francs (= 4 kr. 30 öre) om dagen för hvarje person. Deri var då
inberäknadt husrum, mat och allt.
När vi skulle betala vår båtman, hvad vi hade varit öfverens om,
så vägrade han att taga emot det. Han uttryckte i ord och åtbörder
den allra största förvåning och förklarade på heder och tro, att han
aldrig hade erbjudit sig att för så billigt pris föra oss i land. Det
var en riktig kanalje. Men sådant der får man alltid bereda sig på.
Priset var kanske också alltför billigt. Det tyckte vi sjelfva. Derför
gåfvo vi honom dubbelt. Han var dock icke nöjd, men det brydde
vi oss icke om utan vände honom ryggen. Araben visar sig sällan
belåten.
Sedan vi gjort oss litet i ordning, begåfvo vi oss genast åstad
för att uppsöka den svensk-norsk-danske konsuln Löytved, till hvilken
vi hade rekommendationer. Hans bostad var mycket treflig med en
herrlig utsigt ut öfver hafvet. När vi kommo dit, var han icke hemma,
men hans fru tog emot oss. Hon är tyska och syntes vara ett
mycket nobelt och bildadt fruntimmer. Det var särdeles angenämt att
samtala med henne. Efter en stund kom konsuln sjelf, en liten,
hjertans vänlig och treflig gubbe. Han är en troende man,
föreståndare för Syrian School-missionen, för hvilken han har ett synnerligen
stort intresse. För omkring fyratio år tillbaka kom han till Bejrut
såsom handtverkare och har der arbetat sig upp till en ganska
framstående samhällsställning. Det var riktigt trefliga stunder, vi hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
