Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 23. Afresa från Bejrut. Libanon. Reifun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
stående af bräder, på hvilkas undre sida voro inskurna små hvassa
stenar. På släden satt eller stod körsvennen eller också ett par barn
(se bilden på sid. 184). För att efter tröskningen skilja agnarne ifrån
kornen kastar man säden med skofvel upp i höjden eller öser den i
käril, lyfter dessa så högt upp, som man kan, och stjelper ur
alltsammans. Sädeskornen falla då rätt ned, medan vinden för agnarna
åt sidan. Just en sådan scen hade sångaren för sina ögon, när han
skref de bekanta orden i Ps. 1: De ogudaktiga äro såsom agnar, som
vinden bortförer. Stundom sker sädesrensningen på hustaken.
På detta vis har det gått till i årtusenden i dessa länder, och
hvem vet, när det skall blifva annorlunda?
Det sätt, hvarpå säden tröskas, gör naturligtvis, att den blir
mycket nedsmutsad. Den måste derför efteråt tvättas, och på flere ställen
sågo vi, huru det gick till. Vid en källa bredde man ut ett skynke
i vattnet, höjde upp dess kanter, lade så säden ned deri och rörde om.
Sedan det var gjordt, måste säden naturligtvis torkas, och då breddes
den ut på marken i solen. På ett ställe sågo vi torkningen gå så
till, att man hade en ugn, i hvilken man eldade. Ofvanpå ugnen
breddes säden ut och rördes om, tills den var torr.
Sädens målning sker endast för dagens behof och alltid på
handkvarn. Endast på ett par ställen sågo vi små kvarnar anlagda för
att drifvas med vatten den tid på året, då det fins vatten nog att
bilda ett litet fall. Ångkvarnar kan det naturligtvis icke blifva tal
om. Sannolikt finnes i hvarje gård en handkvarn. Att mala är
alltid kvinnornas göra. På sidan 185 kan läsaren se en bild,
framställande en sådan kvarn. Hon är der temligen stor och drages af tvenne
kvinnor. Ofta förekommer dock, att en ensam kvinna måste draga,
och då är kvarnen mindre. På ett ställe, dock icke på Libanon utan
längre in i landet, låg utanför byn en fast stenplatta. Denna tjenade
såsom under-sten. Dit kom kvinnan, bärande sin öfver-sten på högra
axeln, medan hon hade en sädespåse i venstra handen. När hon
kom fram, satte hon sin öfver-sten ned på stenplattan och malde sitt
lilla förråd, hvarefter hon tog mjölet och stenen och gick hem till
sitt igen, lemnande rum åt en annan. Huruvida detta är vanligt, kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
