Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 24. Affärd från Reifun. Afka. Akora. Hasrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÄR GUVERNÖREN VÄNTAS.
.87
tade in genom fönstren, kunde man t. o. m. se rätt vackra
dekorationer i taken. Gården var äfven snygg och treflig.
Torget såg ut precis som en sopbacke hos oss, gropigt, fullt med
stenar och orenlighet. Det är obegripligt, huru folket kan hafva det
på ett sådant sätt. Nu höll man emellertid på i sitt anletes svett
att föra bort soporna. Man ville ju hafva någorlunda snyggt, tills
guvernören skulle komma. Men man förde icke soporna längre än
några meter på sidan om torget. Det var icke heller någon lätt sak
att göra det. Bortforslingen skedde på det viset, att man skottade
alltsammans i korgar, som sedan buros bort. Någon sorts kärra
syntes icke till. På torget voro uppslagna en mängd tält, synnerligen
trefliga, allesammans egyptiska. Utvändigt voro de hvita, invändigt
mångfärgade och sydda i olika figurer, så att hvarje tält invändigt
såg ut som ett dyrbart tapetseradt rum. Vi tittade in i några af dem.
Ett var guvernörens sängkammare, utmärkt trefligt, ett var hans
matsal, ett hans kök. Några andra voro afsedda för hans uppvaktning.
Det var sex tält utom kökstältet. Allt måste han föra med sig: tält,
servis, möbler, köksattiralj, matvaror, vinlådor o. s. v. Det var en hel
massa hästar för att transportera alltsammans. Vår dragoman berättade,
att guvernören skulle betala sin dragoman 50 pund sterling, d. v. s.
900 kr. om dagen. Det skulle jag icke heller hålla för otroligt.
1 staden rådde ett mycket rörligt folklif. Alla hade klädt sig i
sina bästa drägter. Här och der såg man europeiska fruntimmer,
tillhörande konsulsfamiljer från Bejrut, som bodde på landställe vid
Hasrun under den heta tiden. Hasrun ligger nämligen mycket högt
och har till följd deraf en jemförelsevis sval temperatur.
Vi hade icke lust att stanna i Hasrun utan försökte förmå vår
dragoman att fortsätta till cedrarna på Libanon, men han var alldeles
omöjlig. Han skyllde på, att våra bagagehästar icke orkade fortsätta
vidare. Och det var nog ganska bra, att vi på detta sätt blefvo
kvarhållna, ty det skådespel, som vi senare på aftonen fingo bevittna,
var verkligen mycket intressant. Så snart vi satt in våra saker, gingo
vi naturligtvis genast ut på torget och blandade oss med folket.
Här öfverraskades vi alldeles oförmodadt af att blifva tilltalade dels
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
