Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 24. Affärd från Reifun. Afka. Akora. Hasrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 188
TJUGUSJETTE KAPITLET.
på engelska dels på franska, det förra af en arab, en treflig, präktig
karl, som hade varit i Amerika, det senare också af en arab,
skollärare i staden, en man med synnerligen godt utseende och behagligt
sätt. Han talade franska med stor ledighet. Jag frågade, om der icke
fanns någon, som kunde tala tyska. Jo, mycket riktigt, man vinkade
på en ung man. Han kom fram, jag tilltalade honom på tyska, och
han kunde språka rätt bra. Jag frågade, hvar han hade lärt sig det.
»1 Jerusalem», sade han, »i det syriska barnhemmet», ty der hade
han blifvit uppfostrad.
Vi hade varit i Hasrun ungefär tre timmar. Kl. var 4 e. m.
Nu kom borgmästaren ridande på en ståtlig hingst. Fore honom redo
två soldater med gevär och efter honom kommo tvenne ryttare,
sannolikt tillhörande hans uppvaktning. Kl. 5 kom guvernören, fore honom
en lång rad af ryttare med en trumpetare i spetsen, efter honom en
lång rad af folk med två trumslagare och en klarinettblåsare. Folket
gaf upp ett välkomstrop. De, som följde efter guvernören, ropade
äfven, trumslagarne dundrade det värsta de kunde, och
klarinettblå-saren blåste så, att hans kinder kunde spricka.
Så snart guvernören tagit in i sitt tält och kommit en liten smula
i ordning, uppvaktades han af en mängd kvinnor och barn, hvilka
ville sjunga för honom. Det var den allra jämmerligaste sång, man
kan tänka sig, entonig och gnällande, så att vi tyckte, att den gode
guvernören var riktigt beskedlig, som hela tiden tålmodigt satt och
hörde på. Men han var sannolikt icke van vid något bättre, och att
folket i allmänhet tyckte, att sången var bra, det kunde man höra på
de lifliga handklappningar, med hvilka sångerskorna belönades, sedan
de hade slutat. När det blef mörkt, tändes öfver allt på torget
kulörta lyktor; på kyrktaket voro uppsatta en mängd bloss, och senare
på kvällen hedrades guvernören och roades folket med åtskilligt
fyrverkeri.
Sedan det hade blifvit något stilla, kommo vi i närmare
samtal med den nyss nämde mannen, som varit i Amerika. Han hette
Mikael Matta. Historien om hans öden i Amerika voro riktigt
rörande. Han hade der förvärfvat en förmögenhet men blifvit ordent-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
