Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 25. Bacherre. Cedrarna på Libanon. Öfver Libanons högsta kam. Ainata. Dehr el Ahmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I CEDERLUNDEN. — PÅ LIBANONS HÖGSTA KAM.
’95
för heligt, så att de bestänka sig dermed. Jag bestänkte också mitt
ansigte och fann det mycket uppfriskande.
På en öppen plats bland cedrarna satt en arabisk familj och
spisade. När vi gingo förbi, bjöd mannen oss att sitta ned och spisa med
dem. Sådan gästfrihet lär vara en allmän sed bland araberna. Vi satte
oss ned, fingo vatten, getost och köttbröd: ett slags bröd, som araberna
baka af finhackadt kött och groft mjöl eller gryn. Dessutom bjöd
han oss naturligtvis också på bränvin — han var nämligen icke
muhammedan utan kristen! — men det betackade vi oss för. Af hans
mat åto vi också helt obetydligt, endast för att besvara hans artighet.
Sedan dukade vi upp ur vår egen matsäck och spisade för oss sjelfva.
Vi hade nätt och jemt slutat vår måltid, då guvernören kom. Det
var ett ståtligt följe, sannolikt 100 hästar med ryttare i brokiga
hög-tidsdrägter, alla i gåsmarsch, en och en efter hvarandra. Guvernören
såg riktigt furstlig ut. Hans häst, som vi en stund derefter fingo
taga i betraktande, var ett synnerligen ståtligt djur.
Sadelmunderingen var den präktigaste, jag någonsin sett. Nu vardt det med ens
lif och rörelse i parken. Men vi fingo icke länge njuta deraf.
Kl. 11 satte vi oss upp på våra hästar, som genom jemförelsen
blifvit mycket tarfligare, än de förut varit. Ja, de voro verkligen
mycket tarfliga. Men äfven de tarfliga komma fram här i verlden, om än
sakta, bara de knoga på. Och så redo vi vidare. Vägen bar alltjemt
uppför, och kort efter middagen nådde vi Libanons högsta kam.
Der voro vi något mer än 400 meter (= 1400 fot) öfver cederlunden.
Den utsigt, som vi härifrån hade, var utomordentligt vidsträckt och
storartad. I vester sågo vi Medelhafvet, i öster Antilibanons ståtliga
bergskedja, emellan Libanon och Antilibanon en lång bred dal, såsom
vi tyckte, hvars vestra hälft såg ut som en sandhed, öfversållad med
buskar, den östra såsom odlad mark. Det blåste här uppe och
kändes ganska svalt. Jag tog fram termometern. Det var mellan 19
och 20° C. I närheten af oss hade vi tre snöfält. Nu började
nedstigandet utför berget, och det var nästan lika besvärligt som
uppstigandet — ja stundom besvärligare. Långa stycken måste vi stiga
af och gå och leda hästen. Kl. var vid pass 2, när vi kommo till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
