Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 26. Maroniter. Druser. Baalbek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DRUSERNA. — BAALBEK.
20]
rättelserna om de förskräckliga grymheter, som då föröfvades, nådde
inom kort till Europa och förmådde stormakterna der, med Frankrike
i spetsen, att gripa in. En fransk krigshär ditsändes år 1860 och
underlade sig landet. Sultanen måste nu bekväma sig till att ordna
förhållandena bättre än förut. Från den tiden bilda Libanon och
Antilibanon en särskild provins, som alltid skall styras af en kristen
guvernör. Under denna nya ordning har utvecklingen gått
jemförelsevis raskt framåt på Libanon.
Vi återtaga nu berättelsens tråd. KL var omkring 10 f. m. då
vi kommo till Baalbek. En bild af staden synes på sid. 200. Den
är andra österländska städer lik. Gatorna äro smala men dock
ganska rena. De flesta husen ligga inpå gårdarna, hvilka mot gatan äro
begränsade af en mur. Invånarnes antal lär vara omkring 2,000, af
hvilka mer än hälften äro kristna, de öfriga muhammedaner. Den
engelsk-syriska missionen har här en blomstrande flickskola. Grekerna
hafva två kloster, maroniterna två. I staden finnas åtskilliga hotell.
I vårt kontrakt hade vi gjort upp med vår dragoman, att vi skulle
bo på hotell Palmyra, som lär vara det förnämsta. Emellertid förde
han oss till ett annat. Jag frågade: »Är detta hotell Palmyra?» —
»Ja», svarade han. Men när vi kommo in på gården, fingo vi se en
skylt, på hvilken stod: »Hotell Europa». Vi förklarade genast och det
med barskt allvar för honom, att vi icke ämnade låta bedraga oss, och
fordrade, att han genast skulle föra oss till hotell Palmyra. Han blef
riktigt flat men lydde våra order. Hotell Palmyra var för öfrigt icke
något synnerligen trefligt hotell. Der i Syrien gäller det för att vara
förstklassigt, men om det låge i Europa, så skulle det räknas till tredje
eller fjerde klassen. För oss, som under vår färd hade bott i de
eländiga husen i byarna, var det emellertid riktigt storartadt att nu komma
in här i möblerade rum samt få riktig mat att äta.
Man lade för oss en bok, i hvilken vi skulle skrifva våra namn.
Det var ju alldeles som i Europa. När värden fick veta, att vi voro
svenskar, så visade han oss i boken, att de svenska prinsarne Karl
och Eugen hade varit der år 1885. »Men», sade han, »de hade icke
mycken nytta af sin färd hit. De kommo en afton; det regnade dug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
