Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 21—29. Syrien: Bejrut, Libanon, Baalbek, Damaskus - 27. Antilibanon. Zebedani. Ankomst till Damaskus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFJERDE KAPITLET.
Antilibanon. — Zebedani. — Ankomst till Damaskus.
år väg gick nu längs Antilibanon. Den var mycket brant
ömsom upp och ömsom ned. Öfver åkerfält, som vi
passerade, pågick plöjning, och det var verkligen ömkligt att
se, huru den gick till. De plogar, som användes, voro
till den grad eländiga, att man hos oss knappt kan
föreställa sig maken. Vi stannade på ett ställe och sågo på. Plogen
ref icke upp ett enda tistel- eller ogrässtånd utan kryssade bara
emellan dem. Man kan lätt tänka sig, huru fruktbar jorden i och
för sig måste vara, när hon, trots denna eländiga skötsel, kan föda
en så pass stor befolkning, som der är. Hvilka skördar skulle hon
icke bära, om hon blefve ordentligt skött och gödslad! Vi rastade
i en by för att äta frukost. Det var en af de eländigaste byar, vi
sågo på hela vår väg. Befolkningen såg äfven ytterst fattig ut.
Alldeles intill det ställe, der vi rastade, låg en moské, som utgjordes
af ett fyrkantigt ihåligt stenröse med platt lertak. På den samma
fanns icke något fönster. Ingången var knappt så hög, att man kunde
gå rak der in.
Om vintern lär här falla mycket snö, så att allt snöar ned.
Menniskor och djur hålla sig då inne i flere veckor i fullkomlig
overksamhet under snön. Om en menniska eller ett djur dör, så
kastas kroppen ut i snön, der han får ligga, tills marken blir bar
igen, så att man kan börja att röra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
