Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 33. Safed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SAFED. — JUDARNE DER.
267
många judar till Safed, der de fingo lof att lefva i fred. Man ansåg
det derför såsom ett andra Jerusalem.
Vid jordbäfningen 1837 omkommo ej mindre än 5000 menniskor
i Safed. Bland dem voro 4000 judar. Staden gick derigenom
väsentligen tillbaka men har sedan repat sig igen.
Vägen upp till Safed är mycket brant. Vid stadsporten ville
en tullbetjent undersöka våra saker. Vår dragoman betalade honom
en mindre summa. Om det var tull eller mutor, kan jag icke säga.
Jag skulle nästan tro, att det var det senare. Husen voro ganska
trefliga, gatorna äfven hjelpliga; ja, för att vara i en österländsk stad
voro de riktigt förträffliga. Safed torde ock vara den vackraste
staden i Palestina. En liten bild derifrån finnes på sid. 272. Staden
lär hafva 25 à 30,000 inbyggare. Af dem äro 11,000
muhammedaner och 700 grekiskt katolska kristna. Endast några få äro
protestantiska kristna. Hela den öfriga befolkningen består af judar.
Safed är kanske den mest judiska bland alla judestäder. Judarne
äro till största delen sådana, som hit invandrat från Polen. Men
äfven från andra trakter af Europa äro en del komna. De stå under
österrikiskt beskydd. Judarne i den öfriga verlden anse dem såsom
synnerligen heliga. De hafva intet yrke utan äro i allmänhet andliga
lättingar. Deras hufvudsakliga gerning är att läsa och bedja för
Israels återställelse, och de lefva för det mesta på almosor, som
skickas dem från gudfruktiga judar i Europa till betalning för deras
förböner (Matt. 23: 14). Deras drägt skiljer dem från alla de andra
invånarne, så att man genast känner igen dem. De bära långa
mantlar och på hufvudet en mössa af svart sammet med skinnbräm
omkring. Vid öronen är håret snodt i lockar, som hänga ned på axeln.
I allmänhet se de mycket bleka och tärda ut. Enligt en uppgift, som
jag sett, skall en del af dem lefva i månggifte.
De hafva här, sade man, femtio à sextio synagogor. Der
tillbringa de sin mesta tid i beständig väntan, att Messias skall komma
såsom ett svar på deras böner. När han kommer, skall han komma
från Tiberias men upprätta sitt rike i Safed, mena de. Hvar de ha
fått denna tro ifrån, det vet jag icke, men alldeles säkra äro de, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
