Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 30—40. Galileen: Cesarea Filippi, Kades, Safed, sjön Gennesaret med omgifvande städer: Betsaida, Kapernaum, Tiberias, Nazaret, Kana, Nain, o. s. v. - 33. Safed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JUDARNES BEGRAFNINGSPLATS I SAFED. 277
Jakobs själar bott! Der visa de också profeten Oseas graf, ja t. o. m.
Noaks son Sems graf! Öfver den senare ha muhammedanerna byggt
en liten moské. Der visas också Hillels graf. Hillel var en af judarnes
förnämsta skriftlärare, samtida med Kristus. Han var född i Babylon
omkr. 75 år f. Kr. och dog omkring år 10 e. Kr. Från början var
han ingenting annat än en daglönare, som med sina händers arbete
förtjenade, hvad han behöfde för sitt och sin familjs uppehälle. Men
samtidigt studerade han flitigt den mosaiska lagen och vann slutligen
såsom skriftlärare ett mycket stort anseende. Det är ganska
sannolikt, att han satt med i den rådsförsamling, som på Herodes fråga,
hvar Kristus skulle födas, gaf det svaret, att han enligt profetian
skulle födas i Betlehem (Matt. 2). Hillel anslöt sig till den fariseiska
riktningen men var en af denna riktnings ädlaste och kunnigaste
män. Han lade i sin skrifttolkning isynnerhet vigt på, att Gud var
god och barmhertig, och många hafva trott sig i frälsarens predikan
spåra drag, som påminna om Hillels lära. Det är dock en
himmelsvid skilnad mellan den ene och den andre. Hos judarne åtnjuter
Hillels minne än i dag mycket stor vördnad.
Den besynnerligaste bland alla de sagor, man får höra i Safed,
är dock den, att äfven Jesus skall ligga begrafven i dalen invid
staden. Judarne påstå nämligen, att lärjungarne stulit hans kropp från
grafven i Jerusalem och fört honom hit. Men hvar han blifvit lagd,
det veta de icke, och det är alls icke underligt.
Från begrafningsplatsen återvände vi till missionärens hus, der
vi åto frukost. Han bjöd oss bl. a. på danskt smör. Det var liksom
en helsning från hembygden Smör hade vi icke sett, sedan vi
lemnade Europa, och derför läto vi det oss väl smaka, ehuru det
ingalunda var godt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
