Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 41—44. Samarien: Jisreel, Samaria, Sikem - 42. Djenin. Dotan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FYRTIOANDRA KAPITLET.
trakter har man den kanske icke så dåraktiga tanken, att menniskor
böra hålla sig hemma, när det blir mörkt.
Var sjelfva det rum, der vi fingo vår bostad, mycket tarfligt, så
voro deremot sängarna riktigt bra; icke precis såsom de sängar, som
vi äro vana att ligga i här hemma i Sverige, men ståtliga i jemförelse
med de jernsängar, som vi förde med oss på resan. Vår dragoman
bäddade åt sig under bar himmel strax utanför vår dörr. Seman låg
som vanligt hos hästarne.
När jag skulle krypa ned i min bädd, visade sig en grön ödla
i ett veck af sängomhänget. Det var mindre trefligt. Men hon var
snart expedierad. Värre, mycket värre, vardt det sedan. Vi hade
nämligen knappast hunnit lägga oss, innan schakalernas och
hundarnas tjut begynte. Ack hvilken afgrundsmusik! Ehuru vi voro
alldeles öfvermåttan trötta, hade vi mycket svårt att somna. Det gick
dock till sist. O hvad det är för en stor Guds nåd att kunna sofva!
Och den nåden har jag i rikt mått erfarit. I allt mitt lif har jag
icke haft mer än en enda ofrivilligt sömnlös natt. Och dock har
mörkrets furste gjort mycket för att skaffa mig flere.
I Djenin blefvo vi endast öfver natten. Precis kl. 4 på
morgonen stego vi upp; kl. 5 satte vi oss på hästarna för att rida våra
färde. Vårt hotell låg alldeles invid en stor muhammedansk moské,
som kanske förut varit en kristen kyrka. Medan vi höllo på att göra
hästarne i ordning, fingo vi höra böneutroparen från moskéns smala torn
med hög röst kalla de trogna att komma dit och tillbedja Gud. Det
var samma entoniga och jämmerliga läte, som vi hört så många
gånger förut. Men i den tidiga morgonstunden, då allt var tyst rundt
omkring, ljöd det ganska högtidligt. Hans rop vardt icke heller ohördt.
Innan vi redo åstad, sågo vi flere personer, deribland två turkiska
officerare, gå in i moskén. Och jag tänkte: Huru skulle det taga
sig ut hos oss, om man från tornen på våra kyrkor fore kl. 5 på
morgonen ropade till de kristna att komma dit till bön? Huru många
skulle väl lyssna dertill?
Färden från Djenin gick nu först utefter en liten bäck ungefär
■en half timmes tid. Derefter kommo vi in i en ganska trång dal. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
