Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 41—44. Samarien: Jisreel, Samaria, Sikem - 42. Djenin. Dotan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOTAN.
353
sutto utan tvifvel invid källan, när de fattade det sorgliga beslutet.
På höjden ofvanför slätten synas ännu lemningar af den stad, der
Ben-hadad tänkte fånga Elisa. Den kallades också Dotan.
Karavanvägen från östra jordanlandet öfver Djenin till Filistea
och Egypten går ännu i dag, såsom på Josefs tid, öfver Dotan. Det
sker inga hastiga förändringar i österlandet. Nu då vi redo öfver
slätten — det var kl. 7 på morgonen — sågo vi här och der betande
hjordar af får och getter. Alltsammans påminte så lifligt om
händelsen med Josef och hans bröder. Det var, som om jag hade sett
dem för mina ögon.
Då vi redo vidare, följde vi säkerligen samma väg, som Josef kom,
när han sökte sina bröder. Det var en dålig väg, men den var
intressant, då vi tänkte på Josefs vandring. Här var det han kom,
lydig sin faders befallning, en from, gudfruktig yngling, för att höra
efter, huru det stod till med bröderna och boskapen. Han hade
ingen aning om, hvad som förestod honom. Och man kan väl tänka
sig den sorg, som måste hafva gripit hans hjerta, när han af bröderna
erfor en så grym behandling, som nyss är nämd. Men han hade sin
tröst till Gud. Han litade fullt och fast derpå, att Gud skulle leda
allt till en god utgång. Derför var han stilla och tålig, och han kom
icke på skam. Gud var med honom öfverallt och välsignade honom.
Efter 13 år af förnedring och fångenskap var han en herre öfver hela
Egypten, och efter ytterligare 8 år kunde han säga till sina bröder:
»I tänkten ondt öfver mig, men Gud har vändt det till godo; för eder
räddnings skull har han sändt mig hit fore eder.» Så kan Herrens
högra hand allting förvandla, blott man har tålamod och väntar en
smula samt vandrar i hans fruktan. Men hvem kan den konsten riktigt
att vara stilla och vänta efter Herren? Ack gode Gud, lär oss den,
på det att vi må få se dina under!
Endast i Gud haf din ro min själ, ty han är mitt hopp. Endast
han är min klippa och min hjelp. Min starka klippa, min tillflykt
har jag i Gud (Ps. 62).
Till Österland.
2?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
