- Project Runeberg -  Till Österland : skildringar från en resa i Turkiet, Grekland, Syrien, Palestina, Egypten samt på Sinaihalfön hösten och vintern 1894 /
381

(1896) [MARC] Author: P. P. Waldenström - Tema: Turkey, The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 45. Afresa från Sikem. Silo. Vi få se den första skymten af Jerusalem. Betel. Ramalla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LUBBAN. — VATTENBÄRERSKOR. — SILO.

58l

Många af kvinnorna buro prydnader af silfverslantar, glas,
bernsten och annat. De flesta — kanske alla — voro vanstälda genom
svart tatuering i ansigte, på händer och på armar, något som för
resten är mycket vanligt i Palestina. Om detta icke varit, skulle
många af dem ha varit riktigt vackra. Men nu tycka de sjelfva, att
deras tatueringar pryda dem, och för prydnader äro de svaga, såsom
deras systrar i Europa. Det är som om skaparen icke förstått att
göra menniskokroppen, eller åtminstone kvinnokroppen, sådan som den
bort vara för att vara vacker. Och när kvinnorna i österlandet
tatuera sig, så är det alls icke mer onaturligt, än när våra kvinnor
vanställa midjan genom snörlif eller fötterna genom skodon, som
vår-Herre aldrig hade sett, när han skapade foten.

Huru kvinnorna för resten älska att hänga på sig allehanda
grannlåter, visar teckningen på sid. 375. Det är porträtt af en bondkvinna
i Judeen — naturligtvis icke i hvardags- utan i högtids drägt.

Från Lubban redo vi till Silo. Platsen heter för närvarande
Selun. Här stod en tid det israelitiska tabernaklet med den heliga
förbundsarken och lagens taflor. Här var det, den gamle presten Eli
lefde. Här var det, den unge Samuel, den sedermera så store profeten,
uppfostrades vid Herrens helgedom. Här var det, man hemtade
förbundets ark för att taga den med sig i kriget mot filistéerna. Man
trodde, att den skulle gifva seger. Men man misstog sig deri.
Israels här blef slagen och förbundsarken blef tagen af filistéerna. De
förde den till Asdod och satte den i Dagons tempel bredvid sin afgud
Dagon. Men då den endast hade olycka med sig, sågo de sig snart
tvungna att sända den åter till Israels land.

Ruinerna af Silo äro ganska vidsträckta; men några delar af
byggnader finnas icke kvar, med undantag af en förfallen moské. En bild
af den synes på sid. 380. Det träd, som växt ut från sjelfva ruinen,
är ett olivträd, och det omkulliggande trädet är en gammal ek. Ur
den senare skuro vi hvar sitt stycke och ur oliven ett spö. I närheten
af moskéen, endast några få meter derifrån, var en underjordisk håla.
Dit kunde man dock icke komma ned. På norra sidan af ruinfältet
var en rätt stor terrass såsom ett torg. Möjligen var detta den plats,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillost/0415.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free