Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 46. Ankomsten till Jerusalem. Johanniterhospitset. Första morgonen der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-390
FYRTIOÅTTONDE KAPITLET.
hvad man för in i staden, måste man betala tull. Och det gäller icke
allenast främlingar utan äfven landets egen befolkning. Men med
mutor kan man draga sig undan sina skyldigheter. Det veta alla.
Derför skäms ingen för att bjuda mutor; och tjenstemän af alla
grader anse det vara, som sig bör, att taga emot.
Vi redo in genom den så kallade Damaskus-porten, en mycket
ståtlig port, den ståtligaste af alla Jerusalems portar. Läsaren ser en
afbildning af densamma på sid. 385. Så snart vi kommit der inom,
måste vi stiga af våra hästar och leda dem. På Jerusalems gator kan
man icke färdas annorlunda än gående till fots.
Icke långt från Damaskus-porten ligger det s. k. Johanniter-Hospits,
der vi förut hade beställt rum. Det förestås af en troende tysk familj
vid namn Bayer samt är ett riktigt älskligt och trefligt hem, enkelt
men snyggt, så att man har allt, hvad man skäligen kan behöfva. Det
dröjde icke heller länge, innan vi voro alldeles såsom medlemmar af
den vänliga familjen. I hospitset finns äfven en andra klass
afdelning, som är afsedd för handtverksgesäller, hvilka komma till Jerusalem
för att söka arbete. De få bo och spisa i hospitset 14 dagar gratis
— en i sanning god hjelp — och om de under den tiden icke finna
arbete utan måste begifva sig till någon annan plats, så erhålla de
af föreståndaren en i välvilliga och kristliga ordalag skrifven
rekommendation, derest de annars under sin vistelse i hospitset uppfört sig
ordentligt. Medel till underhåll af denna afdelning samlas i Tyskland.
Hospitset hade stora och trefliga rum, goda sängar och förträfflig
mat. Priset i ett för allt var 5 francs, d. v. s. ungefär 3 kr. 50 öre,
om dagen. Jag är alldeles viss, att man i Stockholm för motsvarande
förmåner skulle få betala minst dubbelt.
En gård, belagd med sten, och i dess midt en upphöjning af jord,
i hvilken vackra blommor voro planterade, utgjorde hotellets
medelpunkt. Rundt omkring denna var huset bygdt. Dörrar och fönster
vette alla åt gården, och till rummen i öfre våningen kom man upp
på trappor direkt ifrån gården. Trappor inom hus funnos icke;
fönster utåt gata icke heller. I ett sådant hus lefver familjen alldeles
för sig,, afstängd från hela- den öfriga verlden, när den vill. En god
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
