Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 47. Det grekiska kapellet. Den heliga grafvens kyrka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLGATA.
143
Det kallas Smärte-kapellet. Altarbilden framställer Jesu lik i Marias
sköte. Vi voro icke inne der. Men genom ett galler i väggen kunde
vi från Hufvudskalleplatsen titta ditin. Detta kapell tillhör de
ro-merskt-katolska kristna och är prydt med många dyrbarheter.
Det gjorde ett mycket störande intryck att se, huru nyfikna
menniskor gingo fram och tillbaka för att beskåda alla grannlåter i dessa
kapell, medan prester stodo framför altarena, förrättande gudstjenst,
och deromkring på golfvet lågo knäböjande pilgrimer i tillbedjan.
Men dess bättre tycktes hvarken presterna eller pilgrimerna det
ringaste låta sig störas af, hvad som tilldrog sig rundt omkring. De äro
så vana dervid, och vanan gör mycket. Ju mer stillhet man kan
hafva vid gudstjensten, desto bättre är det. Men att vara alltför
kinkig är icke bra. Många predikanter äro mycket ömtåliga. Om en
person bland åhörarne rör sig eller hostar, eller om ett barn skriker,
så blifva de förargade, se med elaka ögon på den, som stör dem,
men tänka icke alls på, att det kan ligga någon synd i deras
retlighet. Jag förmodar, att det icke alltid var så stilla, der Jesus
predikade, ehvad det nu skedde i synagogan eller under bar himmel, men
han vardt nog icke otålig för det.
Från Hufvudskalleplatsen gingo vi ned på den grekiska trappan.
Midt under Korsuppresningskapellet ligger det s. k. Adams-kapellet,
inhugget i klippan. Det är möjligen en gammal grafkammare. Vi
gingo dit in. Sitt namn har det fått deraf, att det enligt en gammal
sägen skall hafva varit Adams graf. Samma sägen förtäljer äfven,
att när Jesus gaf upp anden och klippan brast, så flöt hans blod
genom den uppkomna remnan ned på Adams hufvud, och detta hade
den verkan, att Adam blef lefvande. Det är en oändligt skön tanke,
som ligger till grund för denna saga. Den skulle kunna gifva ämne
till en den allra mest uppbyggliga evangeliska predikan. På honom,
som kommit synden åstad, och genom hvars synd döden vunnit
konungavälde öfver hela menskligheten, på honom föll den första
droppen af Kristi blod och gaf honom lif! Som man ser, sluter
denna sägen sig till Matteus berättelse om de helgon, som stodo
upp och gingo ur sina grafvar, när Jesus dog. Samma sägen lärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
