Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 49. Den tyska gudstjensten. Konungagrafvarna. Domaregrafvarna. Davids graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
FYRTIUNIONDE KAPITLET.
Numera synes dock den allmänna meningen bland forskarne
vara den, att hela denna grafplats tillhört en drottning Helena af
Adiabene (ett asiatiskt rike öster om floden Tigris). Hon hade
öfvergått till judendomen och kom år 45 e. Kr. till Jerusalem för att
tillbedja i templet. Hon förde stora skatter med sig och var de fattiga
till mycken hjelp under den hungersnöd, som omtalas i Apg. 11: 28
följ. Sedan blef hon begrafven i Jerusalem, likaså hennes son och
dennes barn, som skola hafva utgjort en stor skara.
Stefansplatsen (se sid. 439).
Denna åsigt har dock mycket emot sig. Drottning Helenas graf
skall enligt de gamlas underrättelser hafva bestått af tre pyramider,
och något spår af sådana finnas icke. Dertill kommer, att den
judiske historieskrifvaren Josefus alldeles afgjordt talar om
konungagraf-varna och Helenas graf såsom om två alldeles skilda platser. Man vet
alltså ingenting visst i denna sak. Somliga hafva gissat, att de
mak-kabeiska konungarna legat begrafna här.
Icke långt (ungefär i V2 kilometer) från konungagrafvarna ligger en
annan, också i berg inhuggen grafplats, bestående af flere kammare.
Den kallas för domaregrafvarna. Enligt en gammal sägen skola näm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
