Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 50. På Oljoberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
434
FEMTIONDEFÖRSTA KAPITLET.
tungomål öfversätta med gråta. Det ena betecknar en tyst och stilla
gråt, då tårarna rinna, utan att man gifver något ljud ifrån sig. Detta
ord begagnas i Joh. ii: 35, der det står, att Jesus grät på vägen till
Lazarus graf. Det andra ordet betecknar en högljudd gråt (se t. ex.
Matt. 2: 18, Mark. 5: 38 f., Joh. 16: 20). Och detta ord är det, som
begagnas om Jesu gråt öfver Jerusalem. Han har högljudt gråtit och
snyftat öfver Jerusalem. Så bedröfvad var han, derför att dess
inbyggare icke ville låta sig frälsas. Och här i närheten, der vi sutto,
var det, som lärjungarna fingo bevittna detta uttryck af hans
guddomliga frälsarekärlek. Äfven muhammedanerna hålla platsen helig.
Strax nedanför vår plats ligger en stor grekisk kyrka, som också
synes på samma teckning. Hon byggdes år 1888 af den ryske kejsaren
Alexander III och hans bröder till minne af deras moder. Trots den
rikedom och prakt, hvarmed hon är utstyrd, skämmer hon dock hela
platsen. Hon hör icke dit. Den som ser henne, kan icke annat än af
hjertat önska, att hon vore långa vägen derifrån.
Men vi stiga nu ned för att gå tillbaka till staden. När vi
kommit förbi den grekiska kyrkan, passera vi en hvitgrå häll, om hvilken
den katolska legenden förmäler, att jungfru Maria vid sin himmelsfärd
lät sitt bälte här falla ned i händerna på aposteln Thomas, som stod
och såg efter henne uppåt himmelen. Det är, såsom läsaren finner,
historien öm profeten Elias, som går igen i denna saga.
Några steg till och vi stå vid Getsemane. Det är den inhägnade
plats, som ligger ett litet .stycke nedan om den grekiska kyrkan. Den
synes ock på teckningen sid. 408.
Getsemane har i forna tider utan tvifvel varit större än nu. Men
man har ingen anledning alls att betvifla, att sjelfva platsen är
densamma. Den tillhör de romerskt-katolska fransiskanermunkarna, som
år 1847 uppförde den nuvarande muren omkring densamma.
Vi vika af åt venster från vägen och komma in på den plats,
som läsaren ser afbildad på sid. 416. Det är platsen framför
ingången till Getsemane. Till venster synes en bergklint. På denna
skola, enligt sägnen, Petrus, Jakob och Johannes hafva legat och
sofvit, medan Frälsaren kämpade i Getsemane. Rätt fram synes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
