Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 52. Ytterligare om tempelplatsen och dess minnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tempelplatsens stora minnen.
459
herodianska templet hafva varit ett riktigt underverk af byggnadskonst.
Ett gammalt judiskt ordspråk säger: »Den, som icke sett Herodes’
tempelbyggnad, har icke sett något skönt». Bland dess pelargångar
beskrifvas den södra och den östra såsom synnerligen märkvärdiga.
Den förre var 183 meter lång samt mer än 30 meter bred och hade
tre täckta gångar. Den mellersta var 30 meter hög, och dess tak
bestod af polerad sten. Sidogångarna voro lägre och hade tak af
ceder-trä. Pelarnas antal var 162.
Det var väl från taket af någon af dessa pelargångar, som satan
frestade Jesus att kasta sig ned i förlitande på det löftet: »Gud skall
befalla sina änglar, att de bära dig på händerna, på det du icke må
stöta din fot mot någon sten» (Matt. 4).
På denna plats har Jesus, så ofta han var i Jerusalem, dagligen
vandrat omkring, predikande och görande under. O, huru har han
icke här bedit och nödgat syndare att vända om, huru har han icke
här förkunnat nåd för de botfärdiga och dom öfver de hårdnackade!
Här hafva ock apostlarna efter hans himmelsfärd vandrat bland
folket, lärande och predikande i Jesu namn sinnesändring och
syndernas förlåtelse. Hvilken plats skulle vara märkvärdig om icke denna?
Men vid denna plats äro fästa icke blott heliga utan ock sorgliga
minnen, ytterst sorgliga. Här förekommo ofta vilda slagsmål och
blodiga strider mellan de tempelbesökande, riktiga upplopp, hvarpå
man kan se ett exempel i Ap. G. 21: 27 följ. Der berättas
nämligen, huru aposteln Paulus höll på att blifva ihjälslagen under ett
sådant upplopp af det fanatiserade folket. Ofelbart hade han ock
blifvit dödad, om icke den romerske höfvidsmannen från borgen
Antonia i rätta ögonblicket kommit tillstädes och räddat honom samt
fört honom in i borgen. På denna heliga tempelplats var det ock,
som profeten Sakarias blef stenad mellan templet och
brännoffersaltaret. Ja, der har flutit mycket rättfärdigt blod.
De förskräckligaste minnen, som häfta vid tempelplatsen, äro dock
minnena från Jerusalems förstöring. Tempelplatsen var en mycket stark,
nästan ointaglig fästning. När de romerska härarna belägrade Jerusalem,
stod den hårdaste striden just här. Först stormades borgen Antonia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
