Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 53. Åter upp på Oljoberget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
träd, äfvensom några terebinter. Träden stå dock icke synnerligen tätt.
I forna tider såg det annorlunda ut. I Esras och Nehemias dagar
var berget alldeles betäckt af oliveträd, myrten, palmer och andra ädla
träd (jfr Neh. 8: 13 f.). På Kristi tid hade det ock stor rikedom på
löfträd. Men under Jerusalems belägring höggo romarna ned dem
för att skaffa virke till sina skansar.
Vägarna, som föra upp till berget — läsaren kan se dem på
teckningen — äro mycket branta och steniga, hvilket gör, att färden
är besvärlig, i synnerhet på eftermiddagen, då solen bränner mycket
hett. Vi hade derför skaffat oss åsnor, på hvilka vi redo. Det var
första gången, vi sutto på sådana djur. Och det gick mycket bra.
Åsnor hafva ingen fallenhet för att springa, annars är det väl fråga
om, huru det skulle hafva gått — åtminstone för mig.
Vi rida nu längs efter Via dolorosa och ut genom Stefansporten.
Sedan bär vår väg ned öfver Kidrondalen. På teckningen sid. 425
ser läsaren både porten och vägen: det är den, som ligger längst
till höger. Så passera vi Getsemane, och efter kanske en half timmes
ridt eller något mer äro vi uppe på toppen.
Det var väl denna väg, David gick, när han flydde för Absalom.
Derom berättas i 2 Sam. 15: »David steg upp på Oljoberget och grät,
och hans hufvud var betäckt, och han gick barfota, och allt folket,
som var med honom, steg dit upp, hvar och en med betäckt hufvud
och gråtande. Och när han kom öfverst på berget, der han ville
tillbedja Gud, si, då kom Husai emot honom med sönderrifven lifrock
och stoft på sitt hufvud.» Stackars David! Huru hög nyss, huru
förnedrad och öfvergifven nu! O, hvad sorg kunna icke vanartiga och
trotsiga barn göra sina föräldrar, der de dock i stället skulle sprida
solljus öfver slutet af deras lefnads väg!
På toppen af Oljoberget ligger den s. k. Himmelsfärdskyrkan,
en åttkantig, liten byggnad, omgifven af en stor inhägnad gård. Den
byggdes ursprungligen af kejsarinnan Helena omkring år 330 e. Kr.
men har sedermera många gånger blifvit förstörd och åter uppbygd.
Den nuvarande kyrkan uppfördes år 1834. Hon är i
muhammedanernas ego, men de kristna hafva tillåtelse att hålla gudstjenst der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
