Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 55. Till Döda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
stund och betraktade det rörliga lif, som der tedde sig för våra
blickar. Menniskor och boskap hade nämligen samlats i ganska stor
mängd för att släcka sin törst. Det var dock så smutsigt och
otrefligt omkring källan, att vi alls icke hade någon lust att smaka på
dess vatten. Derför fortsatte vi snart vidare vår färd.
Ungefär halfvägs mellan Jerusalem och Jeriko ligger en ny khan.
Huru den ser ut, kan läsaren finna af teckningen på sidan 472. Det
är en helt enkel, af murar inhägnad gård, med en täckt, inåt öppen
gång på den ena sidan. Der köra menniskor in för att hvila både sig
sjelfva och sina kreatur. Sådana khaner äro mycket vanliga i
Österlandet. Jag har förut nämt om dem. I Lukas 10 säger frälsaren om
den barmhertige samariten, att han förde den af röfvare plundrade
och slagne mannen till herberget samt öfverlemnade honom i
föreståndarens vård. Der menas en sådan khan. Vi körde också dit in.
Der fingo vi ett bord, på hvilket vi kunde duka upp de matvaror,
vi fört med oss, under det att khanens föreståndare kokade oss en
kopp arabiskt kaffe, tjockt som välling förstås. I närheten af khanen,
ett litet stycke från vägen, visas det ställe, der den barmhertige
samariten skall hafva funnit den af röfvare plundrade mannen.
Efter en stunds uppehåll i khanen foro vi vidare. När vi åkt
omkring 3/t timme, kommo vi till Vadi-el-Kelt, en ofantligt djup och
vild klippdal. Att beskrifva den vore alldeles omöjligt. Hvar gång
jag tittade ned i densamma, började det gå rundt i mitt hufvud. I
dalens botten flyter en bäck, som håller vatten en stor del af året.
Den kallas Kelt och har icke utan skäl blifvit ansedd för att vara den
i i Kon. 17: 3 följ. omtalade bäcken Kerit. Der berättas nämligen
följande: Sedan profeten Elia förkunnat konung Ahab den straffdom,
som skulle komma öfver landet för hans afguderis skull, sade Gud
till honom: »Gå bort härifrån och vänd dig öster ut, och håll dig
gömd vid bäcken Kerit, som ligger öster om Jordan. Och du skall
af bäcken hafva din dryck, och korparna har jag befallt, att de skola
skaffa dig din föda der.» Och han gick och gjorde efter Herrens ord
och tog sin bostad vid bäcken Kerit, som ligger öster om Jordan.
Och korparna förde till honom bröd och kött morgon och afton, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
