Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 55. Till Döda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en khan. — bäcken kerit.
479
han drack utur bäcken. — Nu kan man visserligen invända, att på
det anförda stället står, att Kerit ligger »öster om» Jordan. Men det
hebreiska ordet i grundtexten är tvetydigt och betyder egentligen
ingenting annat än »framför Jordan» eller »åt Jordan till», såsom det
ock återgifves i den engelska bibelöfversättningen. Det är alltså, som
sagdt, icke osannolikt, att man här verkligen har bäcken Kerit.
Mycket rimligare är det för resten, att Elia gömde sig inom Juda rike
än i landet öster om Jordan, hvilket lydde under Ahabs spira. Djupt
nere i dalen har man också på ett ställe bygt ett kloster, som kallas
Eliasklostret. När man uppe ifrån landsvägen tittar dit ned, ser det
ut såsom ett litet dockhus, liggande i botten af en svindlande afgrund.
Dalen lär vara rik på gaseller, dufvor och andra matnyttiga djur
äfvensom korpar och gamar. I bergväggarna, på ömse sidor om
bäcken, finnes en stor mängd hålor, hvilka sedan urminnes tider utgjort
samt, enligt hvad som sades oss, än i dag utgöra bostäder för
eremiter, som här under mycken suckan och jämmer, försakelser och
lidanden af alla slag i ensamhet med Gud arbeta på att göra sig rena
ifrån sina synder. Det är ytterst rörande att tänka på dessa
menniskor, som hafva ett så stort nit om gudaktighet, och som äro
beredvilliga att underkasta sig hvad som helst för att behaga Gud men
dock aldrig komma till någon frid, emedan de icke känna den frihet,
som evangelium predikar genom tron på Kristus Jesus.
Det berättas om Johannes Döparen, att han vistades i öknen,
tills han skulle framträda inför Israels folk. Här i dessa trakter har
han alltså tillbragt många år af sitt lif under försakelser, bön och
läsning af de heliga skrifterna, boende kanske i någon af de hålor,
som vi nu sågo. Men det gjorde han icke för att rena sig från
synd utan för att förbereda sig till det stora kall, som Gud gifvit
honom. Och uppenbart är, att för sådant ändamål en längre eller
kortare tids vistelse i afskildhet från alla menniskor är af stor nytta.
Men vi fortsätta vår färd. Här och der hade landsvägen af
regnflöden blifvit sönderskuren. Att reparera den kommer dock alls icke
i fråga. På ett par dylika ställen var den så förstörd, att vi måste
stiga ur vagnen och vandra till fots samt leda hästarna. I de turki-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
