Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 55. Till Döda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
FEMTIOFÖRSTA KAPITLET.
äfven andra tillflöden genom åtskilliga bäckar eller åar både från
öster, vester och söder.
Vattnets salthalt är utomordentligt stor, och så vidt man vet, är
det det saltaste haf, som finnes på jorden. Det har i detta afseende
endast en medtäflare, och det är den stora Saltsjön i Utah i Förenta
Staterna, hvars vatten dock icke lär vara fullt så salt.
Undersökningar af salthalten i Döda hafvet ha visat, att den vexlar mellan 14 och
27 procent: det förra under regntiden, då en stor massa sötvatten
tillföres hafvet, det senare under den torra tiden. Ungefär hälften
deraf är rent koksalt. 1 världshafven är salthalten omkring 3 ’/2 proc.
Döda hafvets vatten är så salt, att om man lägger vanligt salt däri,
så upplöses det icke. Det begagnas ock af folket i st. f. koksalt.
Denna salthalt förklaras deraf, att sjön, som bekant, icke har
något utlopp. Allt det vatten, som föres dit, måste dunsta bort i luften.
När nu de omgifvande bergen till en del äro saltberg, så strömmar
under regntiden en stor mängd upplöst salt ned i sjön. Och det
stannar kvar, när vattnet dunstar bort.
Till följd af salthalten är vattnet mycket tungt. Ett ägg, som
lägges däri, simmar med en tredjedel af sin volym öfver ytan. En
menniskokropp kan omöjligen sjunka. Man kan lägga sig på rygg i
vattnet, alldeles som om man lade sig på en gräsmatta, och man har
då ungefär halfva kroppen öfver vattenytan. Man kan ställa sig rak
lång, och vattnet når icke högre upp än till bröstvårtorna. Man kan
draga upp benen, som om man sutte på en stol, och man har då
axlar och armar lediga öfver vattnet — blott man kan hålla balansen,
så att man icke stjelper omkull. På rygg kan man lätt simma, på
magen deremot går det svårt, emedan man icke får ned benen under
vattnet utan sparkar i vädret. Att dyka är mycket besvärligt, men
det går dock, om man är god simmare.
Sjön uppröres ofta af stormar, som susa ned från de omgifvande
bergen. Är man då ute i båt, slå böljorna till följd af vattnets tyngd
mycket hårdt mot densamma. Men när stormen lagt sig, behöfs det
bara några minuter, för att sjön skall vara alldeles spegelklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
