Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 55. Till Döda hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
döda hafvet. — sodom och gomorra.
48?
Många hafva tillskrifvit Döda hafvets vatten en stor läkekraft.
Muhammedanerna tro ock på densamma. Antonius Martyr, omkring
570 efter Kr., omtalar, att i juli och augusti samt en del af
september flere spetälska brukade ligga hela dagarna i sjön, och att
åtskilliga blefvo botade. Det är väl icke heller omöjligt, att med tiden
här kan blifva en badort af mycket stor betydelse, i synnerhet för
sådana, som lida af reumatism. Men f. n. fattas kommunikationer
och hus och mycket annat.
Vattnets utseende är mycket vackert och skiftar i många färger
vid olika belysning. Det är utomordentligt rent och klart. Om man
fyller en ren flaska dermed, så är det omöjligt att se, om flaskan
är tom eller full. Det är ock alldeles utan lukt men har deremot
en ytterligt obehaglig, bitter smak.
Döda hafvets botten är rik på jordbeck. Större och mindre
stycken deraf flyta ibland upp till ytan och kastas af vinden upp på
stranden. I forna tider var detta vanligare än nu, och jordbeck från
Döda hafvet ansågs då vara bättre än annat jordbeck. Ar 1837
inträffade på sjelfva nyårsdagen en stark jordbäfning, och då flöt ett
stycke jordbeck upp så stort som en liten ö. De kringboende
araberna förde det i land, delade sönder det och bragte det sålunda på
kameler ut till försäljning. De förtjenade derpå omkring 12,000 kr.
I i Mos. 14: 3 berättas om fyra konungar, som förbundo sig
med hvarandra till krig mot konungarna i Sodom och Gomorra samt
några andra städer. De samlades, heter det, »i dalen Siddim, der
Salthafvet nu är". Denna förklaring tyckes antyda, att den södra
delen af Döda hafvet ursprungligen varit en dal, och att den s. k.
Tungan varit en ås, som i forntiden nått öfver till vestra stranden
men sedan sjunkit, så att vattnet kunnat spola öfver densamma och
förvandla Siddims dal till en sjö. Otroligt är icke heller, att Sodom
och Gomorra legat just i denna dal, samt att de efter förstörelsen
genom eldregnet blifvit begrafna under det inströmmande saltvattnet.
Vi passade naturligtvis på tillfället att bada i Döda hafvet, och
det var ganska angenämt. Kroppen flöt som ett stycke trä. När vi
stigit upp och fuktigheten i den starka solvärmen hunnit afdunsta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
