Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 45—63. Judeen: Silo, Betel, Ramalla, Jerusalem, Betania, Jeriko, Hebron, Betlehem, Mizpa, Emmaus, Lydda, Jaffa - 62. Besök i Betlehem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5+6
SEXTIOANDRA KAPITLET.
När vi kommo dit, voro alla barnen ute på gården och lekte. Det
var en munter syn. Inne i huset blefvo vi med största välvilja
mottagna af den gamla föreståndarinnan, som lät en yngre följa oss och
visa de särskilda lokalerna. Endast den kristliga kärleken kan
åstadkomma dylika verk; och om det är tillåtet att här, såsom i andra
fall, döma trädet efter frukten, så kan man i sådana inrättningar som
denna se, att den kristna tron måste vara af Gud.
På tisdagen besökte vi en annan barmhertighetsinrättning
nämligen hemmet för spetälska. Det ligger sydvest ifrån Jerusalem och
eges af den tyska brödraförsamlingen i Herrnhut. Sjukvården
besörjes af denna församlings diakonissor. Det var grufligt upprörande
att komma in i detta hem och se den ohyggliga sjukdomens
härjningar. Der funnos både män och qvinnor, gamla och unga, ja äfven
späda barn, födda af spetälska föräldrar och sålunda sjelfva äfven
dömda att engång falla offer för samma sjukdom.
Hemmet har femtio platser, men endast halfva antalet är
upptaget af patienter. Husfadern förklarade detta bero dels derpå, att
många spetälska föredraga att sitta vid portarna och vägarna för att
tigga, dels derpå att de, som intagas på hemmet, icke få gifta sig,
hvilket deremot är tillåtet för dem, som intagas på det turkiska
sjukhemmet. Förundrad frågade jag: »Hvem kan vilja ha en spetälsk
kvinna till hustru?» — »Jo, de spetälska männen», svarade han, »inga
andra.» Sålunda gifta sig spetälska med spetälska, och afkomman
födes alltid med smittan, ehuru sjukdomen ofta icke bryter ut, förrän
de blifva fullväxta. Tänk, huru olyckliga menniskor! Men heder åt
den kristliga kärlek, som på detta sätt tager sig dem an och gör
deras väg till grafven så lindrig som möjligt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
