Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 64—69. Nedre Egypten: Port Said, Suezkanalen, Cairo med omgifningar, On, Pyramiderna, Memfis, Sakkara - 65. I Cairo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
570
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET.
som en resande kommer i beröring med, förstå i allmänhet engelska
och franska så pass, att man kan reda sig med dem. Och mer
behöfs ju icke. Hvad man icke kan säga med ord, det kan man
uttrycka med tecken. Det är otroligt, hvad det går bra, bara man går på.
Nästa dag, den 10 nov. 1894, voro vi tidigt på benen för att
göra utflykter. Den förste man möter, när man kommer ut från
hotellet på gatan, är en skoputsare. Öfver allt vimlar det vid hotellen
af sådana. Och de äro omåttligt envisa. De springa med långa
stycken och peka på ens fötter. Till slut hittade jag på ett behändigt
sätt att blifva af med dem: jag pekade på deras egna nakna och
mycket smutsiga fötter, och då skämdes de. Men hvar gång jag gick ut
eller kom hem eller gick förbi ett hotell och icke var riktigt blank
om fötterna, måste jag repetera detsamma.
Det andra, man möter, är en skara åsnedrifvare, som skryta med
hvar sin åsna och vilja, att man skall rida. Går man förbi dem, så
förfölja de en hela långa vägen, och blir man dem kvitt, så möter
man snart i något gatuhörn en ny skara. Men stannar man för att
ackordera, så söka de att öfverrösta hvarandra, och den ene prutar
piaster för piaster under den andre. Har man emellertid kommit
öfverens om priset och satt sig upp på en åsna, så bär det af i
galopp och traf om hvartannat, medan åsnedrifvaren springer bakefter
och skriker åt åsnan och slår henne oupphörligt om gumpen och
bakbenen. Lyckligtvis synas de arma djuren icke illa upptaga att blifva
så der misshandlade. Men när färden är slut och man skall betala,
då kommer åsnedrifvaren icke ihåg, hvad pris man kommit öfverens
om, och så blir det krångel och gräl, som är obehagligt för den ovane
men af de öfvade betraktas så, som kunde det icke annorlunda vara.
Vår hotellvärd hjelpte oss en sådan gång med — piskan, och den
hade åsnedrifvaren respekt för.
Vi gjorde nu en utflykt på åsna. Det är trefliga åsnor, de hafva
i Cairo, välformade, smäckra, släthåriga djur med mjuka och mycket
bekväma sadlar. Att rida på dem är ganska angenämt. Men när de
sätta till att vråla — och det göra de ofta — då gifva de ifrån sig så
jämmerliga läten, som om de befunne sig i den förfärligaste dödsnöd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
