Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 64—69. Nedre Egypten: Port Said, Suezkanalen, Cairo med omgifningar, On, Pyramiderna, Memfis, Sakkara - 69. Till Memfis och Sakkara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
SEXTIOÅTTONDE KAPITLET.
syntes märken af den murares finger, som hade satt in den sista
stenen i den vägg, genom hvilken man dolt dörren till kammaren.
Icke må man undra, att Mariette kände sig besynnerlig till mods,
när han trädde in i denna kammare, som blifvit igenmurad för 3,700
år tillbaka. Vi kände det underligt, vi också, att vid skenet af
stearinljus vandra genom den långa gången i berget och titta in i dess
sidokamrar med de stora sarkofagerna, ehuru den gång, i hvilken vi
befunno oss, var vida yngre — ej mer än 2,500 år gammal! I en af
kamrarna står en sarkofag af ovanlig skönhet. Den är af svart
polerad granit och dess väggar fullskrifna med hieroglyfer. Dessa
berätta, att den blifvit ditsatt af konung Amasis, som regerade omkr. år
500 f. Kr. Jag mätte den. Den var 3,78 meter lång, 2,25 meter
bred och 2,25 meter hög utom locket. Detta hade på midten en
höjd af 97 cm. Dess kanter voro affasade.
Ofvanpå Apisgrafvarna var ett stort tempel bygdt, som kallades
Serapeum. Det hade sitt namn efter guden Serapis. Dennes dyrkan
infördes af en konung Ptolomeus i 3:dje århundradet f. Kr. Det
skulle bli en gemensam gud för greker och egyptier. De egyptiska
presterna stretade väl emot, men när de dermed ingenting uträttade,
så blandade de ihop Apis och Serapis, och så vardt ju allting bra. Den
nye guden kom in och den gamle oxen blef kvar. Af Serapeum
finnes emellertid nu icke ett spår i behåll.
Med hvilken ståt tjuren Apis mumie begrofs, kan man förstå,
när en trovärdig grekisk författare berättar, att konung Ptolemeus I,
som regerade omkr. år 300 f. Kr., till en sådan begrafning utbetalade
50 silfvertalenter eller vid pass 200 tusen kronor. Samme författare
berättar om en annan Apisbegrafning, som inträffade på hans tid,
och som kostade Apisvårdaren 100 talenter eller 400 tusen kronor.
Från Apisgrafvarna gingo vi till den icke långt derifrån belägna
Tis graf. Ti var en hög konungslig embetsmän, gift med en
prinsessa Neferhotep. Han kallas »konungens kammarherre»,
»hemlighetens herre», »föreståndare för palatsets port», »öfverste för
profeterna», »föreståndare för offren och reningarna» m. fi. titlar. Han
tjenade under tre konungar af den femte dynastien, d. v. s. omkr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
