Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 72. Ur Sinais historia. Katarinaklostret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTIO AN DRA KAPITLET.
Ur Sinais historia. — Katarinaklostret.
ud vare lof för nattens hvila! Jag steg upp stärkt till
kropp och själ. Men Rosendahl var mycket klen.
Dragomanen gick ut med bössa för att, om möjligt, skjuta
rapphöns åt honom. Han hade ingenting ätit på två dygn.
Jag gick med. När vi kommo nedanför klostret, hörde vi ett
skott. Några minuter derefter mötte vi skytten, en beduin. Han
hade fått två rapphönor i ett skott. Dem köpte vi. Riske lemnade
honom ock sin bössa. Han gick ett stycke uppåt berget. Inom några
minuter hörde vi ett »pang», och strax derefter kom han tillbaka med
en stor rapphöna. Det var, som om Gud sändt villebrådet i vår väg.
Vi vände nu om till klostret och läto steka våra foglar till frukost.
Under tiden gaf jag Rosendahl en inpackning med afrifning. Sedan
han ätit något litet, tog jag fram en liten flaska konjak, som vi hade
med oss, och gaf honom ett glas. När jag såg, huru godt det gjorde,
men tillika huru litet vi hade, så började jag ångra, att vi icke hade
tagit med oss den flaska dadelbränvin, som munkarna i Tur ville gifva
oss. Vi hade ju lång väg för oss genom öknen, och hvem vet, hvad
som kunde hända, och hvad vi kunde behöfva. Allting är godt, när
man det rätteligen brukar.
Det dröjde icke länge, innan Riske, vår dragoman, var i fullt
gräl med klostrets ekonom. Munkarna äro alldeles omöjliga, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
