- Project Runeberg -  Till Österland : skildringar från en resa i Turkiet, Grekland, Syrien, Palestina, Egypten samt på Sinaihalfön hösten och vintern 1894 /
666

(1896) [MARC] Author: P. P. Waldenström - Tema: Turkey, The Holy Land
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 74. Sinaiklostrets bibliotek. Kapell. Affärd från Sinai. Israels barns uttåg ur Egypten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

666

SJUTTIOFÖRSTA KAPITLET.

och tro på Gud! Ett ord af honom — och molnen vika, och solen
skiner klar igen på det ljusblå fästet.

Efter tre månaders vandring hunno Israels barn hit till Sinai.
Redan under dessa första månader hade många svårigheter uppstått
för Moses till följd af folkets oregerlighet och knorr, så att han måste
ropa till Gud: »Hvad skall jag göra åt detta folket? Ännu något litet,
och de skola stena mig» (2 Mos. 17: 4). Först svårigheter af Farao,
sedan svårigheter af det befriade folket! Men det gick igenom. Vid
Sinai gaf Gud dem sin lag och sina stadgar. I stor herrlighet
uppenbarade han sig för dem. Alla lofvade obrottslig lydnad, och icke
många dagar derefter dansade de omkring en guldkalf sägande: »Detta
är vår Gud.» Och den guldkalfven hade Aaron, öfverstepresten,
Moses broder, gjort, dertill nödgad af folkets påtryckning.

Huru kunde Aaron göra en afgud åt Herrens folk? Tänk så
förskräckligt! En afgud? Nej, Aaron tänkte, såsom vi redan sagt,
att kalfven skulle vara en sinnebild af Jehova. Med denna hemliga
tanke lugnades hans samvete; och folket fick en afgud. Det gick
bra. Och folket satte sig ned till att äta och dricka och stod upp
till att leka. Ack, Moses, huru brast icke ditt hjerta, när du såg allt
detta! Tänk, om du hade öfvergifvit alltsammans, och vändt tillbaka
till Egypten och förrådt folket i Faraos händer igen! Det var ju icke
bättre värdt. Och du — tänk, hvilken stor man du sjelf då hade
kunnat blifva vid Faraos hof! Kanske hade också folket följt dig
villigt till baka, om du å ena sidan hade förestält dem framtidens
ovisshet i öknen, då de ingen annan säkerhet egde än Guds ord, å
andra sidan Egyptens köttgrytor, som de alltid kunde säkert räkna
på. Men nej, Herrens trohet hade genom tron gått öfver på Moses.
Bort, allt längre bort från Egypten, allt längre fram genom öknen,
hän mot Kanaan! En vandring i 40 år med alla dess lidanden var
icke att likna vid herrligheten i det land, Gud hade lofvat sitt folk,
det land, som flöt med mjölk och honung.

Det gick genom många försakelser, men det gick; det gick genom
många lidanden, genom många krig, genom många slitningar och tårar,
men det gick. Det gick genom många synder, men det gick. Israels

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillost/0718.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free