Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 75. Resan genom Vadi es-Schek. Beduinerna på Sinai. Berget Serbal. Vi komma till oasen Firan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEDUINERNAS LEFNADSSÄTT.
671
blir alltid en kvantitet kamelspillning kvar, som torkar i solen till
gagn för nästa karavan. Ris brytes ur torra buskar på platsen. Af
kamelspillningen blir en förträfflig glöd, af riset deremot mest bara
aska. Medan brasan brann ned, bakade de nu sin kaka af medfördt
groft mjöl. Den knådade de ut på en mantel, som breddes på
marken och fick tjena såsom bakbord. Derefter lade de henne i gropen
och täckte henne med glöd. Efter en stund vändes hon, och inom
några minuter var hon färdig. Jag smakade en gång derpå, och hon
smakade icke alls illa.
Sedan de ätit sin tarfliga kvällsvard, underhöllo de brasan en
stund, satte sig der omkring och rökte en pipa dålig tobak eller de
cigarretter, som de fingo af oss. Under tiden pratade de och
skrattade och syntes hafva riktigt roligt. Derefter lade de sig på marken
omkring glödhögen, kröpo ihop och drogo sina skjortor och mantlar
öfver sig så fullständigt, att de sågo ut som stora knyten. Hvarken
hufvud eller fot stack fram. Och der sofvo de så godt, som någon
kan sofva i den mest bekväma säng. De hade, hvad de önskade, ty
de önskade icke mer, än hvad de hade.
Natten var måttligt kall. Klockan s/4 5 på morgonen voro vi
åter uppe. Beduinerna voro icke lifvade »att stiga upp fore solen»,
men här måste de foga sig efter oss. Trots all skyndsamhet med
den nödiga matlagningen och ätningen, äfvensom med tältets och
sakernas hoppackande, gingo nära två timmar åt, innan vi kommo i väg.
Vi följde fortfarande Vadi es-Schek, som nu gick rakt i vester.
Under större delen af färden hade vi midt framför oss Djebel Serbal,
som är Sinaihalföns ståtligaste berg, 2,052 meter högt öfver hafvet.
Läsaren kan se en bild af detsamma på sid. 657. Det är alls icke
underligt, att somliga lärda hålla före, att Serbal är det berg, der lagen
utgafs. Lika litet kan man förundra sig öfver, att denna åsigt finnes
uttalad äfven af gamla kyrkofäder, eller att den var ganska vanlig
bland forntidens eremiter. Från vestra ändan af Vadi es-Schek gör
nämligen Serbal ett väldigt intryck. Dock må jag säga, att det
intryck, som Djebel Musa gjorde på mig, när jag befann mig vid dess
fot i Vadi Sebaiye, icke var mindre mäktigt, snarare tvertom. Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
