Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 76. Oasen Firan. Manna. Staden Farans ruiner. Vadi Firan. Misslyckad jagt. Vadi Mokattab. Sinaitiska inskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
676
SJUTTIOÅTTONDE KAPITLET.
besittning af oasen. En sann och tilltalande bild från densamma
visar teckningen på sid. 664.
När Mose svärfader Jetro fick höra detta, kom han hit med
Zippora, Mose hustru, som blifvit kvar hos sin fader. En mycket
intressant skildring af Mose och Jetros möte i Refidim står att läsa
i 2 Mos. 18. Jetro gaf sin måg der många goda råd.
Tamariskbusken växer i oasen Firan mycket ymnigt samt blir
ovanligt stor. Den företer också här en egendomlig märkvärdighet.
En liten insekt, som kryper på de späda grenarna, genomborrar med
sin gadd deras tunna bark, och ur de små hålen tränga droppar af
en klar vätska fram, hvilka falla ned i sanden och hårdna der till
små korn, som äro sötaktiga och smaka såsom honung. Ymnigast
sker detta i april, maj och juni. Beduinerna samla upp dem i stora
kvantiteter och kalla dem »man». Många hafva trott, att det i bibeln
omtalade man eller manna var ingenting annat än detta. Den
bibliska berättelsen i 2 Mos. 16 visar dock, att det ena har ingen
gemenskap med det andra förutom namnet, som väl kan hafva gått
öfver från det ena till det andra.
Oasen Firan blef redan i den gamla kyrkans tidigaste skeden
en älsklingsort för eremiter, och öfver allt i bergen ser man hålor,
der de bott, den ena hålan ofvanför den andra ända upp till toppen.
Vi voro inne i ett par af dem. Jag vet icke, hvad det var, som
gjorde, att jag alltid kände mig så underlig till mods, när jag stod
inför sådana der hålor. Det var väl tanken på de tunga suckar, som
der trängt fram ur klämda bröst, de heta tårar, som runnit ur
blod-sprängda och uppsvullna ögon, de ångestrop, som stigit upp ur
hjertan, som varit nära att brista af ångest öfver synden men icke vetat,
hvarest frälsning var att finna. Gud, du känner dessa hålors historia.
Du vet, hvem som bott här nere, der vi voro inne, och der uppe i
hålorna öfverst i bergväggen.
I oasens nedre ände, just der vi slagit läger, har i fordom tid
en stad legat. Den kallades Faran och omtalas redan i andra
århundradet e. Kr. Den blef sedan säte för en biskop samt fick år
451 en egen erkebiskop, som lydde under patriarken i Jerusalem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
