Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 76. Oasen Firan. Manna. Staden Farans ruiner. Vadi Firan. Misslyckad jagt. Vadi Mokattab. Sinaitiska inskrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OASEN FIRAN. — MANNA. — STADEN FARAN. 677
Deraf — äfvensom af de vidsträckta ruinerna — kan man se, att
Faran var en betydande stad. I de närmast följande århundradena
blef den en hufvudort för åtskilliga kätterier. Sedan
muhammedanerna blifvit herrar öfver Sinaihalfön, upphörde eremitlifvet här. Allt
gick tillbaka, och af Faran står nu ingenting annat åter än en mängd
ruiner. Teckningen på sid. 665, skuren efter en fotografi, visar
huru platsen f. n. ser ut. Här och der hafva beduiner i ruinerna
redt torftiga hyddor åt sig, hvilka man dock- icke ser, förrän man är
alldeles inpå dem. Märkvärdigt nog träffade vi en här boende
beduin, som kunde litet engelska. Han förde oss omkring. Bland annat
visade han oss några stenar med utmärkta skulpturer, lemningar af
en kristen kyrka. Jag frågade vår schek, hvarför man icke förde
sådana konstverk till Cairo och sålde dem till något museum. »Nej,
sade han, gjorde jag det, så skulle man anklaga mig för att hafva
försökt sälja dem till utländingar; derpå skulle man taga dem ifrån
mig och straffa mig med böter och fängelse». I sanning sköna sociala
förhållanden i det landet!
Beduinen förde oss vidare till sin koja i ruinerna. Der köpte
vi af honom ett antal gamla romerska och arabiska mynt, bland
hvilka somliga voro rätt värdefulla. Sådana finnas i jorden här i stor
mängd. Beduinerna samla och sälja dem åt pilgrimer och turister
för godt pris, några få piaster för dussinet.*
När vi återvände till vårt läger, passerade vi förbi ett par
kvinnor, som väfde tältduk. Ränningen var utspänd på marken till hela
sin längd. Inslaget träddes in med fingrarna och slogs till med en
träskifva, liknande en lång och bred lineal. De väfvande kvinnorna
lågo dervid framstupa på marken. Sannolikt voro de hustrur till
någon schek. De voro nämligen rätt fint klädda samt belastade med
en omåttlig mängd prydnader bestående af perlor, slantar, armband
och halsband. Derjemte voro de på egyptiskornas vis (se sid. 576)
beslöjade så, att af ansigtet nästan ingenting annat än ögonen syntes.
■ Det började nu blifva mörkt. Vi kommo tillbaka till vårt tält.
Der hade vår dragoman kokat mjölk åt oss. Han hade lyckats få
* En piaster är vid pass 17 öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
