Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 77. Grufvor vid Magara. Vi komma till Röda hafvet. Elim. Sinaihalföns forntida och nuvarande utseende. Mara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
SJUTTIOÅTTONDE KAPITLET.
Vår färd under denna dag var mycket herrlig. Vid middagstiden
kommo vi ned till Röda hafvet. Der togo vi oss ett bad, och det
var synnerligen uppfriskande. Vi befunno oss nu på den plats, om
hvilken det i 4 Mos. 33: 10 heter: »Och de bröto upp från Elim
och lägrade sig vid Röda hafvet.» Den väg vi följde, var nämligen
alldeles densamma, som Israels barn på sin tid vandrade. Kusten
af Röda hafvet bildar här en mycket stor slätt, som lemnar
tillräckligt rum för en sådan skara, som Israels barn voro.
I närheten af hafvet ligger en gammal grafhelgedom, uppförd
öfver ett muhammedanskt helgon vid namn Abu Zenime. På stranden
har man tillfälle att plocka musselskal, som äro rätt vackra och
egendomliga. Alla turister göra det, och naturligtvis skulle vi i detta
afseende vara lika alla andra. Vi norra änden af slätten mynnar en
dal ut, som kallas Vadi Taiyibe. Der slogo vi upp vårt läger för
natten, och det lägret var icke litet. Vi voro nämligen numera icke
allena med våra beduiner, utan under vägen hade flere andra
beduiner slutit sig till oss, så att jag tänker, att vi voro 12 à 15 personer.
De ämnade sig till Suez för att köpa säd. Och när jag såg den rätt
stora karavanen, så kunde jag icke låta bli att tänka på Jakobs
söner och deras färd till Egypten. Just så här måste den karavanen
hafva sett ut, med undantag af att i den samma icke funnos några
europeer.
Från vår lägerplats hade vi en mycket vacker utsigt öfver Röda
hafvet och bevittnade en solnedgång af så storartad skönhet, att jag
aldrig sett dess make. Nästa dag redo vi igenom den nyss nämda
Vadi Taiyibe, genom hvilken Israels barn på sin vandring kommo
ned till Röda hafvet. Vägen går i stora krökningar kring bergen.
Dessa se styckevis mycket märkvärdiga ut, alldeles som om de vore
byggnadsverk af menniskor. En af bergshöjderna kallas af araberna
Djebel Hamam Farun, d. v. s. Faraos bad. Der finnas flere varma
källor. Araberna begagna dem såsom medel mot reumatism. Men
innan de bada, pläga de offra åt Faraos ande. De tro nämligen, att
den Farao, som förföljde Israels barn och drunknade i Röda hafvet,
ligger här i hett vatten och kokas i evighet till straff för sina synder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
