Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 70—77. Sinaihalfön - 77. Grufvor vid Magara. Vi komma till Röda hafvet. Elim. Sinaihalföns forntida och nuvarande utseende. Mara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
686
SJUTTIOÅTTONDE KAPITLET.
cigarretter till beduinerna. De frågade oss nu, hvad vi hette,
och då jag sade, att jag hette Paulus eller på deras språk Polos
samt tillade, att jag var schek, så blefvo de mycket muntra, och
sedan kallade de mig »Schek Polos», alltid skrattande. Det roade dem
synnerligen att i tid och otid ropa: »Schek Polos, Schek Polos!» En
af dem hittade dock på den kvickheten att kalla mig »half schek».
Dervid satte han handen mot sin midja för att förtydliga sin mening,
att jag var endast half. Men jag svarade, att jag var schek »från
hufvudet till fötterna». Det sade jag på bruten arabiska, hvilket
beredde honom och de andra stort nöje. De voro ju alldeles som barn.
Schek Salih frågade mig, huru långt vi hade hem. Det var
ingen lätt sak att gifva honom någon föreställning derom. Men jag fann
mig rätt bra och svarade: »Jag har så långt hem, att om jag skulle
rida dit på kamel, så skulle dertill fordras ett helt år.» Det gjorde
honom mycket förvånad, och han frågade strax:
»Finnes det tullar der?»
Jag kunde icke annat än skratta åt hans fråga. Men jag
upplyste honom om, att vi hade dugtiga tullar, och det väckte hans
stora förvåning. De stackars menniskorna der nere få betala dryga
tullar för allt, hvad de skola köpa, och han trodde, att jag, som bodde
så långt borta, skulle befinna mig utanför alla tullars gränser. Hans
nästa fråga var:
»Finnes det karantän der också?»
Det förvånade honom på nytt att få jakande svar äfven härpå,
ty för en äkta arab är karantän en galenskap. Det är Gud, som
råder öfver hans lif, och ingen kan förlänga eller förkorta det. När
Guds stund kommer, är det slut. Hans tredje fråga blef:
»Finnes det mycket pengar der?» — ty beduinerna hafva den
föreställningen, att alla europeer äro rika menniskor, och naturligtvis
hade jag ingen anledning att taga den föreställningen ur honom.
På kvällen slogo vi läger i Vadi Havara vid ett sädesfält i en
däld, det enda sädesfält, vi sågo under vår färd, med undantag af
oasen Firan och Ain Musa (sid. 690). Fältet tycktes vara en half
hektar ( = ett tunnland). Af detta kan läsaren förstå, att Sinaihalfön i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
