Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 84. Neapel. Vesuvius. Pompeji. Resa till Rom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
746
ÅTTIOFJERDE KAPITLET.
Neapels vackraste plats är dess stadsträdgård, som ligger vid
hafvet. Det var en synnerligen angenäm afton, vi hade der. Parken
är prydd med en stor mängd framstående konstverk. I den samma
ligger det nyss nämda akvariet. Det är grundadt på 1870-talet af
en tysk vetenskapsman, är icke stort men utomordentligt vackert.
Jag har besökt flere akvarier i Europas hufvudstäder, men något
vackrare och mer intressant än detta har jag ingenstädes sett.
Sju kilometer öster om staden reser sig berget Vesuvius, den enda
ännu verksamma vulkan, som finnes på Europas fastland. Det ligger
alldeles isoleradt såsom en stor pyramid med en höjd af omkr. 1,300
meter. Ur dess topp strömma ständigt tjocka moln af rök och ånga
fram, hvilka, allt efter luftens tyngd, ömsom höja sig rätt upp mot
himmelen, ömsom flyta ned utför bergets väggar.
Vesuvius företer en synnerligen imponerande anblick, när man
från hafvet nalkas Neapel. Under många århundraden hade man
icke vetat af några vulkaniska utbrott af detsamma. Det såg lika
ofarligt ut som alla andra berg. Man anlade vingårdar uppför dess
sluttningar samt byggde städer och byar nere vid dess fot. Bergets
sidor voro beklädda med en yppig växtlighet, och hela trakten var
såsom ett paradis. Men år 63 e. Kr. började det att röra på sig.
Upprepade jordbäfningar inträffade under en följd af 16 år. Städer
och byar ledo dervid stor skada, och invånarna höllos i ständig oro
under väntan på, hvad som skulle komma. Och det kom. Ett
förfärligt utbrott inträffade i augusti år 79 e. Kr. Ur bergets inre stego
mörka moln af ånga upp. De kondenserades till förfärliga regn, som,
blandade med vulkaniskt stoft, bildade strömmar af gyttja, hvilka
flödade ned för sluttningarna, öfversvämmade och begrofvo hus, byar
och städer. Sedan den tiden hvilade berget åter i mer än 1,500 år.
Visserligen omtalas tillfälliga utbrott, dock endast af mindre
betydenhet. Men år 1631 började en ny rad af jordbäfningar. De
fortsatte under loppet af 6 månader samt tilltogo allt jemt i
våldsamhet; och den 16 december följde ett nytt utbrott. Stora moln af
aska och stenar slungades tiotals kilometer långt bort, och väldiga
strömmar af vatten och aska runnö ut öfver slätterna. Ned för ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
