Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 85. Ur Roms historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ATTIOFEMTE KAPITLET.
mattor, vackra blommor, brinnande ljus. Och der bredvid lågo
bedjande menniskor på knä. Jag frågade kyrkväktaren, hvad det var
för ett altare. »Det är biskop Kettelers graf», svarade han med
sorgsen ton och uppsyn. Jag frågade: »Hvem är nu biskop i Mainz?»
— »Ah», svarade han, »biskopsstolen har stått ledig i tre år; ingen
allvarlig katolik kan bestiga den under närvarande förhållanden».
Men jag tänkte: »De ljus, som brinna på detta altare, dem skall
Capitolium i Rom (se sid. 760).
hvarken kejsar Wilhelm eller Bismarck blåsa ut». Och de kunde det
icke heller. Den väldiga kejsarmakten måste tåla att i sitt eget land
se sig förödmjukad af Petri efterträdare och Kristi vikarie i Rom.
Ingen stad på jorden har sådana minnen som Rom, och den,
som skall taga reda på allt, måste dröja der lång tid. Det berättas
om den store bildhuggaren Thorwaldsen, att någon en gång frågade
honom, huru det var i Rom. »Spörj någon annan», svarade han,
»någon som varit här längre än jag, ty jag har icke varit här mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
