Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 85. Ur Roms historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
754
ÅTTIOTREDJE KAPITLET.
träffade på dem, gaf dem di, så att de blefvo vid lif, till dess en
herde tog upp dem och uppfostrade dem. Den af Romulus anlagda
staden var liten. Invånarna bestodo hufvudsakligen af slafvar och
landsflyktiga män. Hustrur skaffade han dem på det sätt, att han
lät dem röfva kvinnor från ett grannfolk, sabinerna, som han hade
inbjudit för att åse några skådespel. Af detta röfveri uppstod ett
krig. Men just när bataljen skulle begynna, kastade sig de röfvade
kvinnorna mellan sina fäder och sina män, bedjande dem att icke
slagta hvarandra; och slutet blef, att båda folkstammarna förenade
sig till ett samhälle. Det var riktiga fredsvänner.
Staden Rom regerades först af konungar. Den låg i beständiga
krig med kringboende folkstammar och städer, hvilka underkufvades
den ena efter den andra. Ur dessa strider må följande historia
särskildt omnämnas. En stad vid namn Alba Longa täflade med Rom,
hvilken af dem som skulle hafva företräde. Man beslöt att genom
en tvekamp afgöra tvisten. Dertill utsåg hvardera staden tre män.
De sammandrabbade med hvarandra. Tvenne af de romerska
stupade, och alla tre från Alba blefvo sårade. Då gaf sig den tredje
romaren på flykten. Han var osårad. Albaneserna förföljde honom.
Men då de voro olika hårdt sårade, sprungo de olika fort. När romaren
sålunda hade fått dem på lämpligt afstånd från hvarandra, vände han
om och högg ned den ene efter den andre. Det är en synnerligen
lärorik historia, som eger tillämpning på många områden.
Sedan Rom varit konungadöme i nära 200 år, blef det republik.
Under denna tid utvecklades dess makt allt mer och mer, och till
slut omfattade det hela den då kända verlden. År 31 f. Kr. blef det
kejsardöme, sedan republiken till följd af inre strider gått under.
Den förste kejsaren var Augustus. Hans efterträdare var Tiberius,
under hvars regering Kristus blef korsfäst. Han var en ytterst grym
man men öfverträffades i den delen vida af sin efterträdare Nero,
hvilken var den förste kejsare, som lät anställa förföljelse mot de
kristna. En ofantlig eldsvåda uppstod i Rom, sannolikt på kejsarens
anstiftan. Han sköt skulden på de kristna. De grepos och afrättades
på det förskräckligaste sätt. Men derom mer längre ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
