Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 85. Ur Roms historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR ROMS HISTORIA.
755
Staden Rom var bygd på sju berg eller kullar. Den kallas
derför ofta »de sju kullarnas stad». I Uppb. 17 och 18 framställes
den under bilden af en kvinna, som sitter på ett vilddjur med sju
horn, hvilka förklaras vara sju berg. Naturligtvis var staden redan
från början omgifven af murar, hvilka allt efter dess tillväxt
utvidgades. Dessa murar stå ännu till stor del kvar.
För att förse staden med vatten voro storartade vattenledningar
anlagda dels under jorden medelst rör dels öfver jorden medelst
rännor, hvilande på stora hvalfbågar. Långa sträckor af dessa finnas
ännu kvar och höra till Roms förnämsta sevärdheter. Den första
vattenledningen anlades omkr. 300 år f. Kr. och var nära 12
kilometer lång. Inalles funnos 14 vattenledningar med en sammanlagd
längd af öfver 420 kilometer. Från 250 stora offentliga behållare
leddes vattnet sedan i ett fullständigt system af rör ut till enskilda
boningar, badhus, springbrunnar, konstgjorda sjöar och fiskdammar
o. s. v. I sammanhang dermed stod äfven ett fullständigt
kloaksystem för orenlighetens bortförande. Under 5:te och 6:te årh e. Kr.
förstördes vattenledningarna till stor del, men somliga af dem hafva
blifvit reparerade och användas än i dag.
Hvad angår det gamla Roms folkmängd, har man antagit, att
den under kejsartiden uppgått till omkr. 2 millioner menniskor, deraf
en million slafvar. Detta är dock öfverdrifvet. För närvarande
beräknas folkmängden till 400 tusen. Och ett 5 gånger så stort antal
har omöjligen kunnat få rum inom det område, som staden omfattar.
Under sin välmakts dagar egde staden en stor mängd storartade
offentliga byggnader. Till dem hörde först och främst de kejserliga
slotten samt de offentliga badhusen, de s. k. Termerna, med hvilka
lokaler för gymnastik, föreläsningar m. m. voro förenade. Stadens
offentliga platser pryddes med tusentals dyrbara konstverk, som
romerska fältherrar förde hem såsom segerbyte från intagna städer.
Bland dessa konstverk må särskildt nämnas 22 obelisker från Egypten.
Under medeltiden förföll Rom mer och mer. Men om det
upphörde att vara verldens hufvudstad i borgerlig mening, så blef det
deremot verldens hufvudstad i andlig betydelse. Påfven gjorde med
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
