Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 88. Via Appia. Katakomberna. S:t Pauls-kyrkan och apostelns graf. Palatinska berget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VIA APPIA. — CALLISTUS KATAKOMB.
775
nu vandra. Nu ser det dock mycket annorlunda ut än då, och
aldrig kunde aposteln eller de enfaldiga bröderna drömma om, att
denna stora stad, hufvudsätet för den väldiga romerska hedendomen
och kejsaremakten, en gång skulle komma att ära honom nästan
såsom en guddomlighet. O, hvilken nitälskans brand skulle icke förtära
honom, om han finge träda in i det nutida Roms kyrkor och der se
prester ligga på knä i helig skrud, ropande till honom: »Helige
Paulus, bed för oss!» Hvad han dervid skulle känna, kunna vi förstå,
när vi läsa, huru han i Lystra uppträdde mot afguden Jupiters prest,
då denne ville anställa ett offer åt honom och Barnabas. Bägge
refvo de sina kläder sönder och sprungo ut bland folket ropande:
»I män, hvarför gören I detta? Äfven vi äro menniskor, lika beskaffade
som I» (Ap. G. 14: 11 följ.).
Men vi vandra nu vidare. Till höger hafva vi ruinerna af
kejsar Caracallas badhus, de ståtligaste ruiner, som Rom eger näst
Colosseum. Ingen stad på jorden har haft sådana badhus som det
gamla Rom. Och bland dess badhus var Caracallas det förnämsta.
Byggnaden upptog en yta af mer än 25 tusen kvadratmeter. Sexton
hundra personer kunde bada der på en gång. Alla dess lokaler voro
utstyrda med stor prakt. Huru sjelfva baden voro beskaffade, kan
hvar och en få erfara, om han går in i ett af våra bättre badhus
och begär ett romerskt bad. Badens grundprincip var stark
uppvärmning och kraftig afkylning, kroppens gnidning och insmörjning
med välluktande salfva.
Vi hade icke tid att gå in i dessa ruiner utan fortsatte vår
vandring emot en för oss vida mer intressant plats. På ömse sidor om
Via Appia se vi mer eller mindre väl bibehållna ruiner af grafplatser,
som dock icke få uppehålla oss. Ändtligen komma vi efter ungefär
en half timmes vandring fram till Sankt Callistus katakomb.
Katakomberna voro de äldsta romerska kristnas begrafningsplatser.
De bestå af underjordiska gångar, utgräfda under de kullar, hvilka
omgifva staden Rom. Deras utsträckning är mycket betydande.
Visserligen är det område, som de upptaga, icke särdeles stort (de
sträcka sig sällan mer än en half svensk mil långt utom staden), men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
