Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. 84—90. Alexandria, Medelhafvet, Italien: Neapel, Rom, Milano, hemfärden - 90. Pantheon. Maria Maggiore. Lateranska kyrkan. Scala Santa. Den heliga Cecilia. Milano. Hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCALA SANTA. — DEN HELIGA CECILIA.
797
Innan jag lemnar Rom, skall jag till sist taga läsaren med till
en mindre kyrka, kallad den heliga Cecilia. Vi gå alltså från Scala
Santa mot öster förbi Colosseum, af hvilket vi nu taga ett sista
farväl, förbi Titus triumfbåge och Forum, förbi kejsarpalatsens ruiner
och vidare öfver Tiberfloden samt komma så till den kyrka, vi söka.
Här ligger en af den äldsta församlingens ädlaste trosvittnen
begrafven, nämligen den heliga Cecilia.
Cecilia var en jungfru af ädel härkomst. Från sin tidigaste
barndom uppfostrades hon såsom kristen. Hennes moder var kristen,
men fadern var hedning. Denne gaf sin dotter till äkta åt en
hednisk adelsman af älskvärd karakter. Cecilia hade emellertid redan i
hemlighet genom löfte om ständig jungfrudom invigt sig åt Herrens
tjenst. På sjelfva förmälningsdagen öfvertalade hon sin man att
uppsöka biskop Urbanus, som höll sig gömd i en katakomb vid den
Appiska vägen. Af denne blef han undervisad i den kristna läran
och döpt. Hans exempel följdes äfven af hans broder Tiburtius.
Båda ledo strax derpå martyrdöden, emedan de vägrade att offra åt
afgudarna. Den vid deras afrättning kommenderande officeren —
Maximus var hans namn — kände sig vid anblicken af deras
ståndaktighet så gripen, att äfven han strax bekände sig till tron och vardt
tillika med dem afrättad. Cecilia lefde ännu, och då domaren
ansåg det för bäst, att hennes bestraffning skedde så hemligt som
möjligt, lät han inspärra henne i varmbadrummet uti hennes eget palats.
De värmeledningsrör, af hvilka väggarna rundt omkring voro
genombrutna, upphettades till högsta möjliga grad, på det hon måtte dö
af kväfning. Då detta emellertid icke lyckades, sände domaren en
skarprättare för att hugga af hennes hufvud. Denne träffade henne
uti hennes gemak och gjorde sig genast i ordning att utföra sitt
uppdrag. Tre gånger föll bilan på hennes späda hals, tillfogande henne
dödliga sår. Men vare sig, att anblicken af det ungdomliga
slagt-offret gjorde hans hjerta modlöst, eller att hans arm på öfvernaturligt
vis hejdades af Guds hand, alltnog: han fulländade icke sitt verk,
och då lagen icke tillät mer än tre hugg, ilade han derifrån och
lemnade jungfrun ännu lefvande men badande i sitt blod. De troende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
