- Project Runeberg -  Till sjöss och lands /
5

(1901) [MARC] Author: Reginald Ernest Horsley Translator: H. Nordenadler
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA KAPITLET. En pojke med tur

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Slutligen lyckades jag få fram några ord. »Jag trodde, att herr
Timberly var köpman», sade jag.

»Ja, hvarken mer eller mindre; men han rustar ständigt ut
expeditioner till det inre af landet, och på så sätt kan han laga, att din
äfventyrslust får fritt spelrum, när du kommer till ett nytt och
främmande land, där det är mycket, som skall intressera dig, under det
att jag samtidigt har den tillfredsställelsen att veta, att du inte
alldeles är öfverlämnad åt dig själf. Jag klandrar mig inte litet, må du
tro, för att jag utmålat äfventyrarlif i så lysande färger, men det kan
nu inte hjälpas; det ligger i blodet, kan jag tro. Du har din farfars
natur» — han hade seglat under Nelson och slagits mot fransmännen
— »och orosanden är så stark inom dig, att jag måste låta dig
följa din böjelse. Res därför, min gosse, och Gud vare med dig!»

Således var det nu bestämdt! Men nu, då åratals drömmar voro
nära att gå i fullbordan så plötsligt och oväntadt, tycktes hela deras
förtrollning och tjusning försvinna, och en obeskriflig trängtan att
stanna hemma grep mig. Och i stället för att tacka min far och
med ifver antaga hans förslag, mumlade jag med bruten röst, att jag
helst icke ville resa.

»Dumheter, Jack», utbrast han. »Du har lika stor håg för det
nu som för tre år sedan eller om möjligt ännu starkare. För öfrigt
skulle jag själf vilja resa med dig, om det inte vore för flickornas
skull.» Men jag kunde se, att det var med sorgset hjärta, han sade
detta, ehuru han bjöd till att småle, och jag var ond på mig själf, ty jag
visste, att han i grund och botten hade rätt, och att jag ville resa.

»Dessutom är det för sent att ändra det nu», tillade min far,
när jag stod där helt obeslutsam och såg på honom. »Din resa är
bestämd, herr Timberly väntar dig, och alla anordningar äro vidtagna
för en vistelse af ett år eller så i Sydamerika. Efter denna tid
kommer du tillbaka hem frisk och sund, om allt går väl, och berättar för
mig alla dina äfventyr.»

Händelserna under den följande månaden voro icke af något
särskildt intresse, men ju närmare dagen för afresan kom, desto mera
beklämd kände jag mig. Min önskan att resa var nog lika stor som
förr, men hemmets band hade aldrig känts så starka och omöjliga
att slita som nu, då jag stod i begrepp att låta dem brista kanske
för alltid. Den ena stunden kände jag mitt hjärta klappa af glädje
och den andra blöda af sorg: ena gången för att mina förhoppningar
ändtligen skulle gå i fullbordan, andra gången för att jag måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 03:35:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tillsjoss/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free