Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ANDRA KAPITLET. Magelhaens sund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du gjorde bäst i att spara din glädje till något annat tillfälle»,
sade han, »ty vi komma inte alls att gå rundt Kap Horn.»
»Hvad vill det säga?» frågade jag.
»Har du någonsin hört talas om Magelhaens sund?»
»Ja visst, men —»
»Jo, det är där vi skola fram och inte utanför Kap Horn. Tre
gånger har jag seglat denna väg», tillade han, »och hvarje gång har
jag passerat genom Magelhaens sund.»
Jag skrattade åt honom men tillstod, att jag kände mig
besviken.
»Besviken!» utropade Mikael. »Men jag är öfvertygad, att du
inte kommer att tycka illa om det. Du skulle inte ha sett mycket
af Kap Horn.»
»Men», frågade jag, »tar det inte längre tid att gå genom
sundet än rundt Kap?»
»Håll i där!» utbrast Micky. »Hvar har du gått i skola! Två
sidor i en triangel äro alltid tillsammantagna större än den tredje»,
fortsatte han undervisande. Och han sträckte på sig och blinkade
som en uggla vid dagsljus.
»Det är nog godt och väl», invände jag, »och i enlighet med
vår vän Euklides. Men hvad säger du om väder och vind,
tidvatten och ström? Är inte passagen genom sundet både svårare och
farligare?»
»Jag kan blott tala af egen erfarenhet», svarade Mikael, »och
det blir till förmån för sundet. Vid vissa tider af året — t.ex.
oktober — kan det nog vara litet besvärligt att komma igenom; men
för öfrigt äro vi säkra nog i gamla Magelhaens armar, så vida det icke
kommer någon stormby.»
Några dagar därefter löpte vi in i sundet. Dagen var
hänförande, luften klar och ren, och solen sken skarpt på Kap Virgins
väderbitna yta på norra sidan om inloppet. Därefter löpte vi in i
smult vatten, och mot kvällen kastade vi ankar.
Vi höllo just på att äta kväll, då rasslet från ankarkettingen
genljöd öfver däck, och jag skyndade upp för att få veta orsaken till
detta buller; ty jag visste icke, att vi på grund af svårigheter vid
navigationen och strömstyrkan måste kasta ankar hvarje kväll.
Utsikten var hänförande. Branta klippor reste sig öfver oss,
deras toppar glittrade i den nedgående solens sista strålar, under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
