Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. En storm och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Minska segel!» ropade kaptenen, och inom kort voro
toppseglen bärgade och allting redo för ett omslag i vädret.
Men kaptenen var icke nöjd, och efter att hafva kastat en blick
åt lovart beslöt han sig synbarligen att bereda sig på det värsta.
Nya kommandoord gåfvos, och matroserna klättrade som kattor
i tacklingen. Midt under allt detta fick jag tillfälle att tala några ord
med Mikael.
»Hvad tror du om det här?» frågade jag. »Hvad är det som
kommer att hända?»
»Sannerligen jag det vet», svarade han. »Men det liknar sig
till att bli en obehaglig nordväst.»
Under tiden hade himmeln mörknat allt mer. Mörker är
kanske icke rätta ordet, ty en baldakin af svart hängde öfver oss,
hvilken ögat förgäfves sökte genomtränga. Jag betraktade matroserna
uppe i stormasten, hvilka sågo ut som spökfigurer, då plötsligt ett
bländande ljus flammade till, åtföljdt af ett häftigt brakande. Jag
ryggade baklänges och dolde ansiktet i händerna, under det att jag
kände en så våldsam smärta i hufvudet, att jag trodde, att jag skulle
ramla. Ögonblicket därefter kände jag, hur ett par starka armar
slogos omkring mig, och jag hörde Mikael oroligt fråga, om jag
var skadad.
»Nej, Gud vare lof, det tror jag inte», svarade jag. »Jag känner
mig bara litet bländad af blixten.»
»Gud ske lof, att det inte var värre», upprepade Mikael. »Jag
blef så orolig, när jag såg dig vackla. Men om jag inte bedrar mig,
få vi det hett. — Ja, ja», och han rusade bort för att åtlyda en
befallning från styrmannen.
På en stund kunde jag icke urskilja något tydligt, men slutligen
var jag i stånd att se, att himmelns utseende förändrats högst
märkvärdigt. Ingen ytterligare blixt förmärktes, och endast ett aflägset
mullrande hördes. Mörkret skingrades så småningom, och vid horisonten
syntes ett smalt hvitt streck, som tycktes närma sig oss. Samtidigt
kunde vi höra ett aflägset dån likt sorlet af många röster. Och
fortfarande stod fartyget stilla. Ytterligare ett ögonblicks tystnad, och
så hördes kaptenen ryta: »Ned på däck! Ned för brinnande lifvet!»
Och i ett nu var stormen öfver oss. Fartyget vräktes på sidan,
och vattnet brusade öfver däcket, hotande att spola bort allting, hvilket
väl äfven skulle ha skett, om fartyget icke rätat upp sig igen. Strax
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
