Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. En storm och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Säg mig sanningen», sade jag, »sväfva vi i fara?»
Han såg mig i ögonen.
»Ja», svarade han efter ett ögonblicks tystnad, »i stor fara. Efter
hvad timmermannen berättat, tycks utsikten att kunna rädda fartyget
vara liten. I värsta fall få vi öfverge det. Det är vårt enda hopp,
ehuru äfven det är klent i en sådan sjögång. Men låt oss ännu
hoppas på det bästa. Vill ni ta nästa arbetstur med Mikael och
styrmannen?»
»Ja, gärna», svarade jag. »Jag skall ta första turen, om ni vill.»
»Nej», sade han, »låt oss först få så många af besättningen som
möjligt i arbetet. Det afhåller dem från att tänka. Men jag skulle
verkligen bli er mycket förbunden, om ni ville gå ned och bereda
fru Revel på hvad som kan hända. Jag har så mycket att tänka på
just nu, att jag sannerligen inte kan stå ut med att höra på det
väsen, hon antagligen kommer att ställa till.»
Kaptenen såg mycket trött och orolig ut. Han hade knappt
lämnat däcket på tre dagar och två nätter, och nu tycktes det, som
ödet skulle beröfva honom hans fartyg trots all hans försiktighet och
skicklighet. Det var mycket hårdt, och jag tyckte det var synd om
honom, när han vände sig om för att utdela nya befallningar.
Hälften af besättningen arbetade vid pumparna, under det att
de andra stodo på däck och sågo på. Alla sågo nedslagna ut, och
det var med tungt hjärta, jag gick ned för att varsko fru Revel för
den fara vi voro utsatta för.
Det var i sanning ingen lätt uppgift, och fru Revels rop och
förebråelser gjorde den ingalunda lättare; men slutligen lyckades jag
få Daisy att förstå, att hon borde lägga ihop litet kläder, ifall vi skulle
bli tvungna att lämna fartyget. Sedan gick jag in i min hytt och
samlade ihop ett knyte för egen räkning.
När jag intog min plats bland männen vid pumparna, märkte
jag, att timmermannen åter närmade sig kaptenen. Denne ryckte till
vid underrättelsen och yttrade något till timmermannen, som drog
sig tillbaka. Efter en kvarts timme kom han tillbaka med nya
underrättelser, hvarpå kaptenen ropade på styrmannen och mig.
»Jag fruktar, att det är gagnlöst», sade han. »Timmermannen
rapporterar, att vattnet vinner på oss, och vi måste ordna, hvad som
bör göras. Det vore bra, om ni, herr Brook, ville gå ned till
stewarden och skaffa upp lifsförnödenheter, medan styrmannen och jag
se till båtarna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
