Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE KAPITLET. En storm och dess följder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag bar ned Daisy i hytten, och efter ett fåfängt försök att
trösta henne skyndade jag upp på däck till Mikael. Ehuru jag icke
varit lång stund borta, hade han tagit tiden i akt och var sysselsatt
med att samla ihop en mängd lösa sparrar.
»Raska på!» ropade han. »Jag är rädd, att hon inte kommer
att flyta länge. Tag hit så många tåg, du kan få reda på.»
Jag lydde under tystnad, och under en timmes tid voro vi
strängt upptagna med att göra i ordning en flotte. Ehuru vi voro
ett par starka ynglingar, var det dock icke någon lätt sak att
sammanfoga sparrar och tomma tunnor, men vi förslösade ingen tid
med att prata utan arbetade af alla krafter, väl vetande, att vårt lif
berodde af denna sista utväg. Men slutligen var vår flotte färdig,
och Mikael betraktade beundrande vårt arbete, medan han torkade
svetten ur pannan.
»Den kommer att flyta som en kork och vara säker som ett
hus», sade han helt belåten.
»Ja», svarade jag, »om vädret blir vackert, skola vi reda oss
bra. Vågorna börja lägga sig.»
»Det gör fartyget med», sade Mikael lakoniskt, och så var
äfven förhållandet. »Tag upp flickan», fortsatte han, »och några filtar
på samma gång.»
Jag skyndade ned och ropade åt Daisy, som satt modstulen i
hytten, att följa mig samt tog några filtar och kuddar.
»Hämta nu upp din kista», sade Mikael, som stod bredvid sin
sjömanskista. »Det är godt utrymme, och det tjänar ingenting till
att lämna den kvar. Men skynda dig, ty ju förr vi äro i väg, desto
bättre är det.»
Han var lika lugn, som om han föreslog, att vi skulle ut på
en picknick, och när jag gick ned efter min kista och min
gevärslåda, undrade jag, hvad vi skulle ha gjort utan honom.
»Ja, det var bra», ropade Mikael, när han fick se gevärslådan.
»Den är alldeles för bra att lämna kvar. Är allt klart nu? Mat och
vatten? Det är bra! — Var beredd nu, Daisy. Kom hit, Jack, och
lyft så mycket du orkar.»
Efter många ansträngningar hade vi slutligen den stora
tillfredsställelsen att se vår flotte gunga på vattnet bredvid fartyget. Detta
låg nu så lågt, att det var lätt nog att få ned sakerna på flotten,
och då allt var färdigt, satte vi ned Daisy på filtarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
