Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Hör på tösen», sade Mikael med ett skratt. »Gör det inte
godt i hjärtat att höra henne? Ja, kära Daisy, det är mycket troligt,
att de tagit upp båten. Det få vi snart veta.»
»O, hon ändrar kurs», utropade jag förtviflad.
»Nej», sade Mikael och svängde med flaggan. »Hon har sett
oss och lägger bi. Hurra! Hurra! Se, där fira de ned båten. Hurra!»
ropade han jublande, och Daisy och jag delade hans glädje.
»Hurra!» hördes det från båten, som hastigt närmade sig, och
snart kunde vi urskilja officerens oroliga ansikte, där han satt i
aktern. Inom kort låg båten vid sidan af vår flotte, jag höll fast i
tåget, som de kastat till oss, och vi voro i säkerhet.
»Ni tyckas vara muntra sjömän», sade officeren.
»Var säker på det», svarade Mikael. »Det är inte gråt och
tandagnisslan, när man får se ett så vänligt ansikte och en så fin båt.»
Officeren skrattade. »Har ni något om bord, som är värdt att
ta med?» frågade han.
»Ja, om det inte är för mycket besvär, så äro vi tre stycken»,
svarade Mikael så lustigt, att besättningen brast i skratt. »Och det
är en präktig tunna med salt fläsk, som aldrig varit öppnad, och där
bredvid är en kagge med utmärkt rom, som vi sparat för att dricka
er skål. Och —»
»Håll inne med ert prat och kom om bord», afbröt officeren
skrattande. »Hvarifrån kommer ni? Jag gissar, ni inte äro ute på
någon lustseglats.»
Jag berättade våra äfventyr under vägen till fartyget, ty Mikael
var så uppsluppen, att han inte kunde gifva ordentliga svar, och när
jag slutade, sade officeren:
»Jag inbillar mig, att ni haft bästa turen. Hvad båten beträffar,
vill jag slå vad —»
Jag skyndade mig att göra ett tecken åt honom att tiga, men
Daisy afbröt honom med darrande röst:
»O, ni tror väl inte, att mamma har drunknat?»
»A nej, kära barn», svarade han. »Men vi ha inte träffat på
båten, det är allt. Utan tvifvel har något annat fartyg gjort det.»
Daisy gömde ansiktet i händerna och snyftade, och den
godhjärtade sjömannen klappade henne på hufvudet och försökte trösta henne.
»Krya upp dig, liten», sade han, »vi skola göra det så trefligt
som möjligt för dig på William Penn, och när vi komma till Sidney,
väntar din mamma kanske på dig där.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
