Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJÄRDE KAPITLET. I fjärran land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vi få väl se», svarade jag. »Det vore högst märkvärdigt, om
en köpman med så stor affärsrörelse som herr Timberly inte vore
representerad i Sidney, i synnerhet om du tänker på den handel, som
bedrifves mellan dessa två städer. Högst sannolikt blir jag därför i
stånd att få ut mina pengar eller åtminstone något förskott.»
»Minsta besväret vore väl att lämna kaptenen växeln», sade
Mikael.
»Det är möjligt, men det skulle inte öfverensstämma med min
mening om oberoende», svarade jag.
»Ja», sade Mikael skrattande, »du är kapitalisten och får väl
bestämma. Jag måste lefva på någon en tid, och då kan det lika så
gärna vara "på dig.»
»Mikael», sade jag allvarligt, »oaktadt det just inte borde
nämnas i sammanhang med pengar, måste jag dock påminna dig om
hvad du riskerade för mig, när du hoppade från båten upp på det
sjunkande fartyget, och att jag därför vill vara dig till nytta nu.»
»Prata inte!» utbrast Mikael. »Den där saken är utagerad
för länge sedan. Och skulle du för resten inte göra detsamma för
mig hvilken dag i veckan som helst?»
»Jag har inte haft tillfälle till det än», svarade jag. »Det få vi
väl se, när den tiden kommer, om den någonsin gör det.
Emellertid är jag din gäldenär, och kom ihåg det!»
»Jag skall försöka att inte ruinera dig. Men eftersom vi tala
om våra planer för närmaste tiden, hur har du tänkt, att det skall
bli med Daisy?»
»Hon måste stanna hos fru Soames. Det är inte något annat
att göra. Hon kan inte gå och traska omkring med oss.»
Mikael grinade. »Inte riktigt», sade han, »men tösen
kommer nog inte att tycka om att bli kvarlämnad.»
»A, det bryr hon sig nog inte så mycket om», invände jag.
»Vi skola ju inte bli borta för alltid. Dessutom tycker hon så
mycket om fru Soames.»
»Och bra har hon det också», sade Mikael. »Den gamla frun
är som en mor för henne. Och jag gissar, att allt nog ordnar sig
själft, när vi komma till Sidney.»
Omkring tre veckor efter detta samtal, den 15 april 1851,
anlände vi till Port Jackson. En frisk vind blåste, och William
Penn förde sig väl, när vi svepte förbi den stora fyren på South Head,
och nästan omedelbart därefter löpte vi in i den finaste hamn i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
